Göteborgs – Postens kulturchef Björn Werner (20 okt.) är missnöjd med svenska intellektuellas insats i Handke-debatten. Varför har man inte snabbt läst in sig på de relevanta böckerna? Werner förklarar det med att stora delar av Handkes verk är oöversatta. Och få i Sverige kan tyska eller intresserar sig för det tyska språkområdet. Det är annat med det anglosachsiska. Så borde det inte vara, känner han starkt.
Det är väl riktigt konstaterat. Men lite förundrad är man över denna yrvakenhet. Och över att Björn Werner menar att inläsningen på Peter Handke bör kunna göras på en vecka. Hur mycket tid till eftertanke har man då. Man kan knappast kompensera så djupa bildningsluckor på en vecka. Men man kan naturligtvis få kännedom om vad Handke faktiskt sagt i politiska avseenden.
Men bildningsnivån har sjunkit katastrofalt. Och det beror ju på att det finns ingen allmänbildning längre. Det är inte bara politiker som inte känner till Selma Lagerlöf. Det finns kulturjournalister i ledande ställning som inte har läst henne. Har man sett frågeprogrammet Kontrapunkt i TV så vet man att det finns bildade människor. Men den gruppen är inte identisk med de människor som vimlar på kulturredaktionerna. Och man kan möta en skriande okunnighet inte bara om uttalet av vissa klassiker, man förefaller inte ens ha hört talas om klassikerna i fråga.
Och man behärskar inte längre tyska. Vi som gick i den gamla bildningsskolan var ofta svaga i franska. Det kom in för sent i undervisningen och lästes för kort. Men engelska och tyska kunde ju alla människor, mer eller mindre. Det skulle inte förvåna mig om det idag är fler som kan spanska än tyska. Och man är mycket bättre på engelska. Även om det förmodligen är en överskattning av ens kunskaper om man tror att man lika gärna skulle kunna prata engelska som svenska. Men också känslan för svenska språket har ju försvagats.
Så är det. När vi inte längre kan samma saker så finns det ingen bildning. En uppfattning om vad man bör känna till, till skillnad från vad man inte behöver känna till. Vem kan säga att det är sämre att känna till spanska än tyska? Eller att vara desto bättre på engelska. Non multa sed multum. Bättre mycket om en sak än många saker. Att tro att det räcker med att kunna googla är dock alltför optimistiskt.
Och det finns så många författare. Är det viktigt att läsa en författare bara för att hen fått nobelpriset? Bortsett då från att kunna hänga med i debatten.
Handke kommer naturligtvis att bli mer översatt och läst, tack vare nobelpriset. Men är han värd det rent litterärt? Det kan ju inte vara en slump att förläggare och kulturredaktioner i decennier har funnit honom mindre intressant. Jag har svårt att tro att det bara handlar om olust över hans politiska förlöpningar. Nu gör svenska akademien en annan bedömning. Mycket av problemet ligger ju här. En sådan värderingsskillnad är helt i sin ordning och är tvärtom en intressant poäng. Men någon gudlig instans för att avgöra vilka som värderar klokast finns inte.
23 okt.19