Katarina Wennstam har skrivit en intressant artikel om pornografi i Expressen (22 sept.). Det finns dock ingenting som tyder på att hon tänker rätt.
Katarina Wennstam tror på våldspornografins radikaliserande verkan. Man börjar som porrkonsument och slutar som mördare. Därför blir hennes slutsats. ”Låt oss inte glömma en viktig sak här – sex är roligt lustfyllt och underbart. Porr är något annat.”
Själv har jag alltid varit mot våldspornografi. Och det långt före det att begreppet var kopplat till sexualiteten. Vi tidiga sexualradikaler förundrade oss över att toleransen mot sexuella skildringar var mycket mindre än toleransen för skildringar som vällustigt gottade sig åt våld. Sex var mer tabu än våld. Att man numera ofta kopplar våldet till sexualitet gör inte våldet mindre vidrigt. Man bör alltså ta krafttag mot våldsporr, inte på grund av sexualiteten utan på grund av våldet. Själva kopplingen mellan våld och sex gör den väl extra betänklig.
Men detta med radikalisering. Är det så säkert? Är det inte snarare potentiella våldsmän som dras till den våldsamma pornografin. Som Wennstam medger, huvudskälet till att någon blir sexualförbrytare är inte att han tittar på porr. Men han skulle alltså gradvis vänja sig vid att avhumaniseras genom sin våldsporrkonsumtion. Är det inte rimligare att anta att hans avhumanisering har andra grunder och att hans porrkonsumtion och hans förbrytelser har sin grund i samma störning? Vem blir förvånad över att sexualförbrytare är storkonsumenter av våldsporr.
Så man undrar hur Wennstam definierar porr. Det verkar som hon omedvetet vet vad det är fråga om. Och detta onanerar man till, utropar hon indignerat gång på gång när hon beskriver våldsporren. Alltså porr är det man onanerar till, en framställning avsedd att väcka sexuell lust. Man måste alltså skilja våldspornografin från annan pornografi. Ändå ser hennes slutreplik ut som om hon generellt fördömde pornografi.
Så även om jag tycker att radikaliseringshypotesen är lite skakig, så anser jag våldspornografi ytterligt olämplig vad den än leder till. Att människor plågas och andra människor sedan njuter av att se andra plågas, kan detta försvaras?
Men Wennstam borde tänka bättre. Hennes artikel i Expressen kan leda till censurmänniskors radikalisering. Man kan inte vara nog försiktig.
23 sept.19