Joel Halldorf i Expressen är en utmärkt debattör. Trodde jag på Gud skulle jag utan vidare kalla honom Guds gåva till den svenska debatten. Jag håller inte med honom. Men det är roligt att han finns.
Därför blir man lite orolig när den ängslige Andrew Walden i Dagens Nyheter skall ta upp hans kastade handske (29 april). Han har, tycker jag, inte riktigt kläm på vad Halldorfs säger.
Halldorf har drivit två viktiga teser. Den ena är att vi behöver gemenskap. Det är svårförnekbart. Men den gemenskap Halldorf anser att vi behöver är av speciellt slag. Något utöver våra självvalda vänskaper och kärleksobjekt eller de barn vi väljer att skaffa oss. Någon sorts flock- eller församlingstillhörighet. Detta skulle korrigera den betänkliga individualismen.
Här finns det mycket att invända. Men observera att Halldorf inte därmed har sagt att svaret är kristendomen eller den kristna församlingen. Men det kan vara ett av svaren på det behov som finns, om Halldorf har rätt.
Halldorfs andra tes är att människan behöver något som är större än jaget. Det kan man också diskutera. Johan Norberg förnekar det. Men där är jag enig med Halldorf. Jag har för min egen del min tro på liberalismen, frihetens idé. Jag har också en tro på evigheten i det bygge av konst och tankar som varje generation för vidare till nästa. Inför detta är jaget ringa.
Om Halldorf har rätt i sina teser har han inte bevisat att Gud finns. Men han har bevisat att någonting behövs på vilket Gud skulle kunna vara ett svar. Och det är något annat än att säga att Gud bara skulle vara en praktisk funktion. Det är ingen kristen reträtt det är frågan om.
Jag ber om ursäkt för att jag inte säger mer om Andrew Waldens artikel. Men jag tycker mest han famlar omkring. Och den trötta och obesvarade frågan om religionen har gjort mest gott eller ont har Halldorf inte ställt. Det är inget bra kristet argument och inget bra ateistiskt. Människor påverkas av så mycket annat än sin inställning till religionen, nämligen. Och det finns olika religioner och olika tolkningar av varje religion. Och det är alltid svårt att urskilja vad som är orsaken till onda och goda gärningar.
Och om man är rädd för döden beror på så mycket och är så individuellt. Liksom hur rädd man är för livet. Människan blir liten inför de stora frågorna. Det är en insikt jag förmodligen delar med Andrew Walden.
29 april 20