Det är en sak jag undrar över när det gäller debatten om Lars Vilks. Och närmast om rondellhunden bör inköpas av Moderna museet eller inte. Man har talat om rondellhundens bristande verkshöjd. Det kan hända att det mest är en bortförklaring. Men jag kan ändå inte sluta fundera över vad verkshöjd betyder.
När modernismen bröt igenom såg alla att det inte var konst i den mening man var van att tala om konst. Den hade kort sagt inte den traditionella konstens kvaliteter. Den ville något annat. Bland annat ville den det oväntade, det omskakande och ögonöppnande. I över hundra år har den försökt göra något nytt. Och när det har blivit vant, något ännu nyare. Sedan länge tycks konsten numera vara idébaserad. Det gäller att ha en poäng med det man gör. Det är poängen som är det viktiga, konstverket är bra om den tydliggör poängen. Ibland är denna poäng svårt att förstå. Och när man förstår den tycker man kanske inte att den är tillräckligt viktig. Det skulle väl vara idén då, som saknar verkshöjd?
Därför kan jag inte förstå invändningen att rondellhunden är slarvigt ritad. Det är ju inte det som är poängen. Och går man med på modernismens underförstådda princip att konstens uppgift är att skaka om och chockera, så har rimligtvis Lars Vilks verk en skyhög verkshöjd.
Alla erkänner att Lars Vilks var en kompromisslös konstnär. Som följde sin idé in i kaklet. Det måste alltså vara något fel på hans idé. Och det felet kan inte vara att provokationen är tom och meningslös. Något man ofta kan invända mot moderna konstverk.
Nu kan man ogilla idékonst överhuvudtaget. Och man kan ogilla tanken på konst för konstens egen skull. Konst bör alltid ses i ett socialt och politiskt sammanhang. Man behöver inte för den skull mena att socialrealism är ett estetiskt ideal som nationalsocialisterna i Tyskland och sovjetkommunismen gjorde. Den kritiken av Lars Vilks är förståelig och legitim. Men självklart är det inte okomplicerat att lägga enbart nyttoaspekter på konst. Varför skall man då begära armlängds avstånd av politiker?
Men hur bör en museichef fungera? Bör hen ha en deciderad uppfattning, ta ställning till de olika konstriktningarna och envist gynna den konstriktning hen älskar. Eller räcker det med att som Lars Vilks har gjort konstnärligt inflytelserika och omtalade konstverk. Är det inte klokare att lämna bedömningen av verkshöjden till en omdömesgill framtid? Vem kan spå redan nu vad av samtiden som tillhör evigheten.
13 okt. 21