I övrigt läser man nu rätt ofta i mer högerorienterade tidningar analysen att SD:s framgångar beror på att man isolerat dem och inte velat tala med dem (se t.ex. Mauricio Rojas i Svenska Dagbladet 24 jan.16). Den analysen tror jag inte ett ögonblick på, jag vill gärna säga det nu, när den ännu åtnjuter en viss popularitet och människor ännu inte slutat tro på den. Den blir inte sannare för att den upprepas, men allt som skrivs påpekar och det som sägs ofta påverkar mer. Att de främlingsfientliga partierna gått fram också i länder där de mötts med betydligt större förståelse, blir då gåtfullt. Möjligen kan man gissa att de får större konkurrens om andra partier för samma politik. Men om de förlorar på konkurrensen eller om det bara förstärker trenden är osäkert.
Jag tror att främlingsfientligheten växer därför att främlingen är en så bra syndabock. Både för befogat politiskt missnöje och för privata tillkortakommanden. Det finns ingen lika konkret och enkel förklaring till alla missförhållanden. Även den som inte spontant är främlingsfientligt har upplysts av Sverigedemokraterna om att denna verkligt goda cigarr finns. Och jag tror att sverigedemokraterna växer p.g.a. sina framgångar. Det kan inte vara helt oanständigt att ha en åsikt som så många omfattar, vad man än säger i tidningarna. Mängden väljare förvånar också Sverigedemokraternas motståndare. Men i stället för att anständiggöra det oanständiga så har de svårt att tro att Sverigedemokraternas väljare menar allvar. Det måste vara något annat än främlingsfientlighet som triggar dem. När de är så många!
28 jan.16