Ida Ölmedal kåserar intresseväckande i Sydsvenskans söndagstidning (16 dec.) om vänskap och kärlek. Problemet för henne är inte att kärleken, tvåsamheten, inkräktar på friheten. Utan att den genom att vara skörare än vänskapen ger mindre trygghet. Jag är inte säker på att det är så stor skillnad på vänskap och kärlek. Det är väl snarare så att ju betydelsefullare en relation är desto skörare är den.
Själv tycker jag att otryggheten är stor i livet. Man kastas hit och dit av vågorna. Hur medmänniskor agerar mot en kan man aldrig styra. Det enda man kan göra är att hålla rak kurs själv. I det här sammanhanget: vårda sina relationer. Det ger ingen garanti för lycka, än mindre för varaktig lycka. Jag påpekade på min sons bröllop att alla äktenskap slutar med skilsmässa. ”Nemo nisi mors”, sa de gamla romarna. Endast döden kan skilja oss åt. Vilket man ju också kan turnera som en sorgsen insikt. Om inget annat skiljer oss åt kommer döden likväl att göra det.
Det talas ofta om en fixering vid tvåsamheten. Det är alldeles riktigt och fixeringar är aldrig bra. Vi vet ju att allt skall tagas från oss.
Ändå måste vi våga älska, våga ge oss hän. Den som bara har distanserade relationer kan inte förlora så mycket. Men har inte heller vunnit så mycket.
Det som skiljer vänskap från kärlek är ju erotiken. Är det inte rimligt att se kärlek som en kombination av vänskap och erotik? Är en erotisk besatthet utan djup vänskap verkligen kärlek? Och vänskap är alltså varaktig och pålitlig. Möjligen sårbarare ju mer väsentlig den är.
Men erotiken då? Är den pålitlig? Finns det inte något farligt och gränsöverskridande i erotiken? ”Han kom som en vind. Vad bryr sig en vind om förbud?”. Men man väljer väl själv om man vill att känslorna skall ta överhanden. Man är inte underkastad några makter. Man har själv ansvaret. Här finns en romantisk myt som man kan välja eller välja bort. Kanske borde man angripa den med större skäl än tvåsamheten. ”Själva romantiken byggde på att kärleken var irrationell och flyktig” skriver Ida Ölmedal.
Men man kan leva rätt bra ensam också. Ibland behöver man vila från människor och gå för sig själv och tänka. Det är olika hur sociala vi människor är. Somliga människor kräver ständig och daglig kontakt, annars uppstår en känsla av tomhet. Min tomhetskänsla infinner sig när jag känner mig oförstådd. Kvalitet och varaktighet bör man nog söka i såväl kärlek som vänskap.
20 dec.18