Jag läser en intervju av Filip Yifter-Svensson i Sydsvenskan (15 april) med Göran Greider och Åsa Linderborg. Den handlar om Linderborg/Greiders bok där de tar ställning för vänsterpopulismen. Det är en mycket begåvad intervju, det bästa jag läst av denne skribent. Intervjuaren är kritisk på ett skarpsinnig sätt och sätter in kritiken just på de rätta punkterna. Det största felet med Linderborg/Greider är att de tror att de är populister, vänsterpopulister.
Men för att vara populist måste man ha en romantisk föreställning om folket. Folket finns och har spontant alltid rätt. Dess värderingar är automatiskt de rätta. Det är kärnan i högerpopulismen och den motiveras ofta nationalistiskt. Folket har då rätt därför att det tillhör en överlägsen etnicitet. Eftersom människor tänker och tycker olika förlorar högerpopulismen mycket av sin trovärdighet om man tar bort nationalismen. Men det går naturligtvis att tillskriva dem ett knippe värderingar såsom sant folkliga.
Kan det i denna mening finnas en vänsterpopulism? Jo, jag menar att de gamla maoisterna i Skp var ett exempel på sådant. Vänster var de väl mest genom att de också företrädde en form av marxism. Men här fanns ett glorifierande av folket. Och när marxismen föll bort var man då längre vänster? Deras konservativa värderingar och deras tro på vanligt folk, behövde naturligtvis inte revideras för att marxismen fallit bort.
När Linderborg/Greider använder ordet menar de något annat. Det är ingen allvarlig kritik att man använder ett ord på ett nytt sätt. Bättre att fråga: Vad betyder ordet hos Greider/Linderborg? Och vad är deras poäng med att använda ordet.
Hur är man vänster bortom Marx? Är det omöjligt att vara vänster utan Marx? Man kan naturligtvis nöja sig med att vara antikapitalist med jämlikheten som sin främsta värdering. En teori har fallit, men sina värderingar kan man behålla. Ett skäl till användningen av ordet populism kan vara insikten att man inte längre företräder en ide. Den teorilösa jämlikhetsvärderingen kallas då populism.
Men jag är helt övertygad om att det hela bottnar i medkänsla med högerpopulisterna. Eliternas förakt för kränkta, vita män, är ett klassförakt, anser man. Det tror jag är ett missförstånd. Det kan väl finnas ett inslag av klassförakt, som när människor skällde Hitler för korpral. Men jag tror det är marginellt. Inte heller eliten kan göras till en enhetlig grupp. De flesta är medvetna om att högerpopulismen finns inom alla samhällsklasser. Och föraktet är inte ett klassförakt, utan ett förakt för inhumanitet, dumhet och inskränkthet. Ett förakt, som naturligtvis drabbar också de människor som företräder inhumanitet, dumhet och inskränkthet. Och rasism.
Men går inte Greider/Linderborg högerpopulismen till mötes på vissa punkter? Jo, deras nuvarande inställning är att man både kan och bör tala om volymer. När frågan är hur stor invandring, som är möjlig. Än en gång språkbruket. Man bör inte kalla människor för volymer, det är både avförmänskligande och maskerande. Men språkbruk är fortfarande inte hela världen. Låt oss säga att Greider/Linderborg anser att man bör ställa frågan: Hur många människor kan vi ta emot?
Det är rätt viktigt hur man tänker sig fortsättningen på den frågan. Vad då kan? Utan att vårt samhälle störtar samman? Eller bara: utan att våra jämlikhets- och trygghetsprinciper måste revideras? Jag misstänker starkt att det är det senare Linderborg/Greider tänker sig.
Och det är väl egentligen värre än så. Man kan inte tänka sig en standardsänkning för vanligt folk. Då må de som flyr från krig och elände klara sig bäst de kan.
Att man skulle kunna tänka sig uppoffringar var väl innebörden i Fredrik Reinfeldts öppna hjärtan. Fast på den tiden handlade det om något anspråkslösare. Att avstå från standardhöjningar. Det är sant att även om försämringarna delas solidariskt så drabbar det mannen på gatan hårdare än den rike direktören. Man oavsett hur det går med striden för jämlikhet så finns det faktiskt människor som har det ännu värre. Och om man inte anser sig mer värd för att man är svensk, så har man svårt att förklara bort detta.
17 april 18