Sander, Nils – Eric Sandberg, en gång lysande kåsör i Dagens Nyheter, har en lätt beklämmande artikel i Kristianstadsbladet (22 juli), där han påstår att nazismen och fascismen är två vänsterrörelser. Själv brukar jag påstå att de är centerrörelser så länge man beaktar de ekonomiska idéerna. Menar man att nationalism, traditionalism, lag och ordning, moralkonservatism, kärlek till den nationella krigsmakten, disciplin och lydnad, har sitt ursprung hos den gamla nationalistiska högern så är de naturligtvis högerextrema.
Det intressanta är ju att begreppen vänster och höger är nästan obrukbara. Är nyliberalismen, marknadsliberalismen, höger eller skall man reservera termen för konservatismen? Och var börjar vänstern? 1968 var det ju ingen som trodde att socialdemokratin var vänster. Jag förmodar att Sander numera är beredd att stämpla Bertil Ohlin som vänsterman. Och det kan man väl för all del göra, men det blir en intressant omskrivning av historien.
Sedan är det riktigt att högerextremismen, nationalsocialismens föregångare, en gång räknades till vänstern eftersom den var revolutionär mot det bestående samhället. Men idéerna var inte så främmande för de konservativa att inte de mest fördomsfria kunde ansluta sig till den nya idealistiska rörelsen, när nazismen uppstod. Vad var det för fel att göra sig av med gammalt klassförakt och att vilja något ungt och kraftfullt i stället för en förslöad konservatism? Den verkliga nationalismen är naturligtvis klasslös. Men marxismen hatade man, som alla revanschistiska småborgare. Samtidigt lärde man av sina motståndare kommunisterna. Förtryck var t.ex. en god idé.
Så det är riktigt att man inte entydigt kan kalla nationalsocialismen för en högerrörelse. Men det blir inte sannolikare för att man vänder på steken. Det som också gör mig beklämd är att hela striden bara handlar ordens värdeladdning. En argumentering för att värja sig från att bli nedsvärtad och för att i stället svärta ner sina meningsmotståndare.
24 juli 19