En debattör på Timbro har slagit fast att Sverigedemokraterna ligger i mitten av det politiska fältet i sin ekonomiska politik. Ja, Sverigedemokraterna lutar rent av åt vänster. Inget sensationellt i det, även om Svenska Dagbladet inleder en ledarartikel med analysen (22 nov.). Ty detsamma kan sägas om nationalsocialisterna i Tyskland på 30-talet.
Så här är det. Det finns en primitiv intolerans mot det som är främmande och avvikande. En rädsla för och ovilja mot främlingen. Men för att verkligen få glöd i detta fordras en mer specifikt definierad syndabock. För nationalsocialisterna blev det juden. För Sverigedemokraterna får islamofobin spela samma roll som antisemitismen för nazisterna. Någonting farligt och hotande – inte bara stötande som det avvikande - utan något obestämt smygande och skrämmande, som syftar till världsherravälde. Naturligtvis kommer denna paranoia att påverka diskussionen om de verkliga problem som uppstår ur kulturkrockar. Oviljan att bekräfta de paranoidas paranoia kommer att öka den. För det är naturligtvis intressant när icke-sekulära värderingar krockar med ett sekulärt samhälle. Att de icke-sekulära plötsligt blir fler. Det är alltså fundamentalismen som är problemet, inte islam. För den islamofobe blir kristendomen av naturen sekulär och islam av naturen fundamentalistisk. Så är det med konservatismen, varje reträtt den tvingas göra blir snart den sanna konservatismen. Också kristendomens modernisering har krävt hård kamp och kräver så fortfarande.
Men åter till Sverigedemokraterna. Här finns spontana fördomar och en glödande paranoid idé att bygga på. Vad finns det mera? Jo, främlingsfientligheten kan ju ses som ett uttryck för nationalism och kulturkonservatism. Det tar sig lite rörande och smått löjliga uttryck hos Sverigedemokraternas ideologer. Folkdräkter och konstruerad svenskhet. Och åter finns problemet med den ständigt retirerande konservatismen. Skall vi vara reaktionära - d.v.s. söka oss till konservatismens övergiva bastioner – eller nöja oss med att vara konservativa - försvara ännu inte övergivna bastioner? Det är ett sverigedemokratiskt dilemma. Vilket Sverige är det man vill försvara? Sverige från i går eller Sverige av i dag? Hur mycket knätofs kan vi göra oss löjliga med?Och hur mycket integrerad upplysning och liberalism kan vi använda mot den ännu konservativare främlingen? Så kan antifeminister börja klaga på muslimernas kvinnosyn. Så kan lätt homofoba personer kritisera islams syn på homosexualitet. Det handlar om den konservativa reträtten. För att kunna använda liberalismen mot muslimerna måste man själv har blivit tillräckligt liberaliserad.
Den ekonomiska politiken är naturligtvis ingen hjärtefråga. Men när trygghet och gemenskap är viktigare värden än frihet förefaller nyliberalism som en dålig idé. Nationalsocialisterna i Tyskand på 30-talet blev mindre ekonomiskt vänsterinriktade efter maktövertagandet. Nu behövde man stöd av det ekonomiska etablissemanget. En lätt kursförändring, som inte är så dramatisk för den som är mitteninriktad och pragmatisk i sin ekonomiska politik. För dagens Sverigedemokrater finns det säkert populistiska propagandafördelar i att anknyta till Per Albin och skärpa vänsterprofilen.
Naturligtvis var nazismen högerextremistisk i den meningen att det fanns en koppling till konservatismen, främst den konservativa nationalismen. Men idag när höger ofta betyder marknadsliberalism snarare än konservatism ter sig saken annorlunda. Konservatismen har ingen ekonomisk ideologi och borde därför kunna vara förenlig med vilka ekonomiska idéer som helst. Under min tid som skribent hos marknadsliberalerna, i FinansTidningen, insåg jag att omvändningen också gäller.
Den som främst är intresserad av ekonomi och är övertygad ekonomisk liberal behöver i övrigt inte ha någon frihetlig ideologi. Tvärtom visade sig marknadsliberalismen väl förenlig med de enklaste populistiska fördomar. Själva ointresset för de som låg utanför det ekonomiska området gjorde dem till ett lätt byte för primitivt icke-tänkande. Och det stärkte mitt tvivel på ett påstått nödvändigt samband mellan frihetlighet och marknadstänkande.
25 nov.13