Vad skall det bli av den här bloggen? Vad är det jag söker?

När jag gjorde julkåserier i Obs handlade det ofta om min kärklek till litterära klassiker. Det var för att jag var så trött på det eviga debatterandet. Min tid var begränsad, jag hade små barn. Min tid räckte inte till så mycket annat än tidningarnas debattsidor. Då blev längtan stor efter det som var mindre smått.

Innan jag hamnade i debattfacket skrev jag i Lundagård. Debatten underordnade sig jaget. Jag ville beskriva mig själv och min situation. Jag läste kultursidor. Det var rösterna utifrån som invaderade mitt jag, var tidsandan som bröt in i mina egna tankar. Hur tidens debatter speglades i ett jag, ett jag, som läsarna blev bekant med, det ville jag visa. Ett unikt jag, förvisso, men ändå en bild av vad tiden kan göra med ett jag.

Det upphävde på sätt och vis de vanliga mallarna som jag fick underordna mig när jag värvades till Obs och Expressen. Att hålla sig till saken, att sätta läsarna in i frågeställningarna, att argumentera klart och begripligt, helst för envar, och avsluta med ett tydligt slutackord. Då påverkar man sina medmänniskor. Men var det vad jag ville? Är det inte mycket bättre om man kan ge idéer och uppslag, som människor kan göra vad de vill med? Enskilda iakttagelser som de kan känna som fruktbara. Läsarna behöver inte ens tolka en korrekt, det kan ha sin funktion ändå. Man behöver inte ge dem en helhet att ta ställning till. Utan fragment som de kan bygga av. Små gnistor.

Vi får se hur det blir. Det är bara att gräva och se om det blir bra. För någon. En nisch, en avsats, dit man kan gå om man tycker så. Läsarna behöver inte vara av en viss typ eller många och de behöver inte gilla allt eller förstå allt. En ömsesidig respekt, en början på det humana samtalet.

30.11.12.