Nu när det är tio år sedan Utöya gäller det att hålla tungan rätt i munnen. Och tänka på samtalsklimatet. Och inte brunmåla Anders Behring Breivik. Man får försöka vara nyanserad.
Behring Breivik har ju inte på långa vägar mördat så många människor som Hitler. Det är en grotesk jämförelse. Eller – och det tar kanske hårdare på en del – han är inte på långa tag en så stor massmördare som Stalin.
Nej, man får hålla på proportioner. I Sverige samtalar vi med varandra och kompromissar och kommer överens. Och stänger inte helt odemokratiskt ute starka opinioner från inflytande. Man kan tycka att Behring Breivik gick lite väl långt. Men det finns många som tycker som han och som inte alls är benägna att lösa saken på ett så drastiskt sätt.
Och Behring Breivik var – märk väl! - galen. Vilket naturligtvis inte en bred opinion kan vara. Muslimerna skulle inte ha en chans om de inte hade så många anhängare bland andra människor i Norden. Hade Behring Breivik varit rasist hade han naturligtvis givit sig på araber och andra främlingar. Nu slaktade han i stället helt icke-rasistiskt sina egna landsmän. Det var mycket riktigt de som har skulden till att landet översvämmas av muslimer och andra invandrare. Han var också framsynt nog att ge sig på ungdomsförbundet. Det är så man åstadkommer förändring på sikt.
Så jag varnar för att politisera dådet. Varför skall man politisera allting? Varför kan man inte få ha sina åsikter i fred?
23 juli 21