Jag läser på förekommen anledning Uppenbarelseboken i Bibeln. Det är en bibelbok som aldrig har lockat mig. Få bibliska böcker har missbrukats så gravt, men man kommer ju inte ifrån att det är en litterär klassiker.
Och jag blev nyfiken på denna bok när jag läste en kristet vinklad bok om nära döden upplevelser. Här berättas det om en person vars nära döden upplevelser tydligt inspirerats av Uppenbarelseboken. Men denna apokalyps kan väl inte handla om paradiset? Så kom jag ändå att ta mig an den gåtfulla skriften.
Nog tycker jag ändå att Voluspa har en annan kraft och skönhet. Både apokalypsen och återskapelsen, nya himlar och en ny jord, är bättre gestaltade.
Det är mycket som stöter i Uppenbarelseboken. Dess överlastade prakt av ädelstenar. Grundstenarna i det nya Jerusalem består av tolv namngivna ädelstenar. Portarna är som pärlor och gatorna av guld. Redan i början när den profetiske författaren mottar sin vision talas det om bälten av guld och en gestalt på en tron som liknar jaspis och karneol. På samma sätt missbrukas tretalet och tolvtalet, de klassiska talen går igen i alla sammanhang. Allt fördärvas till en tredjedel, en tredjedel av jorden går åt, ondskan härskar över en tredjedel etc. Det är också en massa godtyckliga sifferangivelser, det nya Jerusalem uppmäts till tolvtusen stadier och muren till etthundrafyrtiofyra alnar. Etthundrafyrtiofyra tusen är också de som har Guds sigill, tillhör de invigda och goda, tolv tusen av var och en av Israels tolv stammar. För den som läser fundamentalistiskt är naturligtvis dessa konkreta detaljer väldigt viktiga och står där inte av en slump. På oss andra gör det ett komiskt intryck.
I Voluspa är den apokalyptiska slutstriden ett tecken på det ondas seger. Själva striden är ond, visar att det är en ond tid. I Bibeln handlar striden om det goda seger över det onda. Det är förfärligt ända tills det onda nedkämpats. Striden är alltså rättfärdig.
Boken börjar med att författaren träffar en kristusfigur som ger honom visionerna. Först riktar han varsitt varningsord till sju församlingar i Asien. Sedan börjar den verkliga visionen.
Det finns en varelse som förmodligen är Gud som sitter på en tron. Omgiven av 24 personer som kallas äldste. Det finns också fyra varelser, som liknar lejon, ungtjur, människa och örn och som har sex vingar var. Mannen på tronen har en bokrulle förseglad med sju sigill. Då kommer ett lamm för att bryta sigillen. De tre första sigillen frammanar tre ryttare. En vit, en eldröd och en svart häst. Den första får en segerkrans, den andra ett svärd och den tredje en våg. Vågen kommenteras med: ”Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar och oljan skall du inte skada”. Begripligare än så är det inte. Är det en uppmaning till rättvis handel?
Den fjärde hästen är emellertid gulblek och rids av döden. När det femte sigillet bryts är det slut med hästarna. Det är i stället de dödade kristna martyrerna som ropar efter upprättelse. De får vänta på fler martyrer.
Det sjätte sigillet får när det bryts solen att svartna och månen att gå i blod och åstadkommer jordbävning. Och så har man bråttom att förse de trogna etthundrafyrtiofyratusen med sigill. Fantomens goda märke, så att säga.
Sedan är det alltså dags för det sjunde inseglet (sigillet). Då blir det tyst en halvtimme. Sju änglar får sju basuner. Som de en efter en stöter i med förfärande konsekvenser. Hagel och eld och blod, ett brinnande berg slår ner i havet. Någon sorts odjur som liknar gräshoppor men med stjärtar som skorpioner ger sig på de otrogna för att plåga dem i fem månader. Egendomligt nog har de människoansikten och kvinnohår. Och liknar väl också hästar lite grann.
Domen är uppenbarligen nära. En drake ger sig på en havande kvinna för att sluka hennes barn när det föds. Mikael och andra änglar övermannar draken och kastar ner den på jorden. Där fortsätter draken att jaga kvinnan. Försöker dränka henne med en flod, men floden sugs upp av marken.
Odjuret blir emellertid dyrkat av många människor i fyrtiotvå månader och får hjälp av ett annat odjur.
Men lammet står på berget Sion och sjunger en ny sång. Och det är endast de trogna och oskyldiga som förmår sjunga med. Så kommer människosonen på ett moln. Och en ängel skördar jordens vinstock och kastar i guds vredes vinpress. Och världen fylls av blod.
Sju änglar skall tömma sju skålar över jorden och skapa olycka. Bölder, havens död, floderna blir blod, solen bränner, jordbävning och åska. De onda samlas vid Hamagedon men kastas slutligen levande i eldsjön.
Sedan är det dags för en ny himmel och en ny jord.
Så ser det ut. Voluspa är så mycket bättre litteratur. Och jag läser Uppenbarelseboken som litteratur, den enda läsning jag kan åstadkomma. Måhända skulle en kunnig person som bättre förstod denna tid kunna ge mig en tolkningsnyckel. Men vision har med extas att göra. Då är det inte säkert att man begriper bättre bara för att man är samtida.
27 sept. 19