” Jag ser tre huvudorsaker till föreställningen att det finns en elit som kväver samtalet” skriver Malin Ullgren i DN idag.
Men hon glömmer i sin uppräkning den intellektuella underlägsenhetskänslan. Om den ena åsikten är lika bra som den andra blir det bara en fråga om makt, vilken åsikt som har tillgång till de stora medierna. Och detta bottnar i sin tur, tror jag, i att vi lever i en sådan psykologiserande kultur. Ingen skall bli kränkt. Också dina tankefel och din intellektuella ohederlighet skall respekteras. Det är viktigare att du mår bra än att du lär dig tänka. Denna föreställning är den moderna människan uppväxt med.
Man kan inte lära gamla hundar sitta. Dumheten är ett litet problem jämför med den intellektuella omoralen. Svårigheterna med att få människor att inse att de tänkt fel är gigantiska. Men det är ett intet mot att få dem att acceptera och respektera detta när de insett det. Det är svårt för en tid, som gjort sig av med all ödmjukhet, att hävda att denna form av ödmjukhet är en nödvändighet och en plikt. Aldrig i vår kultur betonas nödvändigheten av en sådan redlighet. Inte ens den s.k. medieeliten har detta klart för sig.
Så långt dagens debatt. Nu över till gårdagens.
”Vi blockeras av att detta samfund inte kommit lika långt som vi själva i sitt politiska agerande eller realpolitiska mognad”. Ja, det skrev faktisk Peter Weiderud i DN i går. Samfundet är det Muslimska samfundet och debatten rör Omar Mustafa. Man häpnar över den välvilliga nedlåtenheten. Det är sant att det är fördomsfullt att inte tro på människor och samfunds möjligheter att förändras. Jag har ofta påpekat världsreligionernas stora föränderlighet. Detta är inte svek och anpassning utan det enda som gör en världsreligions krav på universalism rimligt. En religion som inte tål moderniteten bevisar därigenom att den inte är giltig för alla tider. Det som är upphöjt över tiden, kolliderar aldrig med tiden.
Men det är nedlåtande att inte ta människor värderingar på allvar. Jag behöver inte bekymra mig om vad du anser, ty i morgon kommer du att vara lika klok som jag.
Man kan tänka sig att många muslimer gillar socialdemokratin, deras kollektivism, deras sociala omsorg. Som vi alla väljer de förmodligen parti utan att nödvändigtvis tycka att de instämmer till 100 procent med något parti. Lite annorlunda ställer det sig dock med partiföreträdare. Där finns naturligtvis ett större krav på renlärighet. Har jag förstått diskussionen rätt är Omar Mustafa inte antisemit, homofob eller kvinnoföraktare. Problemet är att han inte varit tillräckligt intolerant mot intoleransen.
Det är uppenbart att man är lite vilsen i Sverige när provinsialismen bryts. Skall vi bekämpa främlingsfientligheten får vi naturligtvis inte acceptera främlingens främlingsfientlighet. Gå inte på invändningen: ”Du är främlingsfientlig för att du inte accepterar vår främlingsfientlighet”. Så långt är det enkelt. Lika enkelt som att människor med konservativa värderingar inte bör företräda radikala partier.
Ändå är det faktiskt sant att andelen kultur- och moralkonservativa har blivit fler här i landet genom invandringen. Och det är ett problem att det knappast finns utrymme för något anständigt konservativt parti. Sverige har varit modernt så länge att ingen kan längta tillbaka till lämnade konservativa positioner. När SD försöker blicka bakåt kommer de inte längre än till det svenska folkhemmet. Moral- och kulturkonservatismen känns som ett hot mot svenska värderingar.
Det är alltså mycket svårt att få gehör för en anständig konservatism i världens modernaste land. Det är den oanständiga konservatismen som lockar och lyser. Vädjar du till fördomar, bekräftar du syndabockar, vågar du säga att människor rädslor och paranoior är sunda och förnuftiga- då har det kommit något lockande över ditt budskap. Däremot har det föga lockelse att bara så där i största allmänhet vrida klockan tillbaka. Få har ens tänkt på möjligheten. Det kräver både en viss bildning och en originell fantasi. Vissa sådana nördinslag kan man hitta hos SD. Men det är knappast något som säljer.
Men KD:s högerflank skulle kanske kunna bilda ett invandrarparti. Är den tillräckligt fördomsfri för det? Det måste ju nödvändigtvis vara att liera sig med företrädare för främmande religioner. De konservativa kristna invandrarna är inte tillräckligt många, alla konservativa kommer att behövas. Och är de konservativa invandrarna överhuvud taget tillräckligt många? Det finns ju gott om radikala invandrare också. Att de konservativa har blivit fler betyder inte nödvändigtvis betyda att de har blivit många. Och initiativet kan ju också komma från invandrare. Någon luttrad person som inte är helt nöjd med vad hen ser i Sverige.
17 april 13