Malin Krutmeijer har en artikel i Sydsvenskan om prostitutionen som är synnerligen svårtuggad (25 maj). Hon säger förvånande nog att det är acceptabelt att kriminalisera moraliskt oangripbara handlingar om det bara drabbar några få. Är det inte bättre, kan man tycka, att lagarna är så utformade att man får fast de skyldiga och lämnar de oskyldiga i fred? Och kriminaliserar man prostitutionen som kommer man även att stämpla som brottsligt det som inte är det. Det är bara att tugga i sig, säger Krutmeijer. Den gamla principen att hellre fria än fälla, är ju uttryck för att man hellre friar en skyldig än att man låter en oskyldig bli fälld. Men Krutmeijer pläderar ju för något som är värre än att vända på principen, att hellre riskera att fälla än oskyldig än att låta en skyldig gå fri. Hon pläderar för att man skall fälla också den man vet vara oskyldig. Annars förstår jag inte vad hon menar med att lagstiftningen inte kan anpassas efter ett litet fåtal.
Det är inget bra med trafficking, med utnyttjande, med övergrepp och misshandel. Men det finns det så vitt jag förstår redan lagrum för. Och så vitt jag förstår finns här en straffskala. Att Paolo Roberto genom sina medgivande kan bli fälld för något värre än att han gått till prostituerade, är väl ett tecken på det. Jag har tidigare hört argumentet att ett förbud mot prostitutionen effektiv hindrar trafficking. Utan prostitution kan det helt enkel inte äga rum. Då har jag en bra lösning på alla sexuella övergrepp. Förbjud sexualitet! Utan sexualitet finns det inte minsta utrymme för några som helst sexuella övergrepp. Det vore ett effektivt sätt att mota Olle i grind.
27 maj 20