Vad behöver människan mer än liberalismen? Ja, det har man diskuterat flitigt i november efter teser som kastats fram av den kristne tänkaren Joel Halldorf. Han tanke är att liberalismen är tom. Det är visserligen en mycket bra princip, menar Halldorf, och han bör bli trodd. Att människor får välja är ypperligt, men det säger ingenting om vad de bör välja. Det saknas någonting hos denna goda form, närmare bestämt ett innehåll. Det behövs även moral och det behövs gemenskap i kollektiv och grupper. Kanske behövs det också något ytterligare, enligt Halldorf. En mening, ett livsinnehåll, något som är större än människan. Man ser genast att det är religionen, närmare bestämt kristendomen, som lurar bakom knuten.
Mitt hjärta fylls av fröjd när helst jag träffar på progressiva kristna. Som försvarar demokratin och liberalismen, som bekämpar fördomar och förtryck. Jag gillar dessa moderna kristna. Men jag kan däremot inte bejaka den livslögn som man ibland stöter på och som de delar med vissa konservativa. Historiskt har de alltid varit motståndare till demokrati och upplysning. Och när man äntligen ha fått dem att kapitulera på den punkten, så går det inte många decennier förrän de tror att de är de som har uppfunnit demokratin och upplysningen. Sanningen är den att de kristna aldrig gått i spetsen i kampen mot moraliska fördomar. Halldorf är ju ledarkolumnist på Dagen. Vars konsekventa och rabiata homofobi jag bekämpat alltsedan 1960-talet. Det var inte så många decennier sedan det svängde. Och det gäller till och med den prydliga statskyrkan. I början av 1990-talet gjorde biskopsmötet ett uttalande mot homosexualitet, efter decennier av utredande. Sedan kom Ecce homo och tvingade fram ett progressivt ställningstagande. Och sedan gick det fort.
Men det är gott nog att kapitulera för tiden. Och en progressiv tid gör att man lättare upptäcker det progressiva budskapet i Bibeln. Och då är det lätt hänt att man tänker: Är det egentligen inte vi som uppfunnit demokratin och upplysningen? Men om det kristna budskapet är så tydligt, varför var inte medeltidens kristna demokrater?
Säkerligen behöver människan en moral. Men här gör Halldorf ett misstag när han kopplar moral till religion. Den judiskt - kristna moralen är inte unik. Samma moral finns i buddhismen. Och sannolikt i profant antikt tänkande. Det är alltså ingenting som just kristendomen kan tillföra moderna människor. ”Moralen är en viktig del av religionen och utan religion ingen moral”. Den nyss anförda meningen innehåller två lögner. Men jag antar att det är sådana dunkla antaganden som Halldorf utgår från.
Är liberalismen moralisk tom? För egen del ser jag det som en viktig del av det liberala uppdraget att kämpa för andras frihet. Detta hade jag inte kunnat säga om jag inte tyckte att altruism är bättre än egoism. Men Ayn Rand t.ex. tycker inte att man skall älska sin nästa, utan tycker att det är mera praktiskt om var och en älskar sig själv. Totalsumman av kärlek blir ju på det viset lika stor. Jag menar att kampen för andras frihet har ett egenvärde. Det är inte bara en spin off-effekt av den allmänna kampen för frihet. Kanske företagen i egoistiskt syfte.
Mest kontroversiell är väl Halldorf i sin uttalade kollektivism. Människan behöver kärlek och gemenskap. Men det är inte nödvändigtvis så att hon behöver en grupp att identifiera sig med. Den typen av kollektivism är mycket riktigt individualismens fiende. Den är svårt att förena med frihetens rike.
Att oavlåtligt kämpa mot förtyck är naturligtvis tillräckligt för att få ett livsinnehåll. Men något som är större än människan? Men det räcker väl med att man kämpar för något som är större än jaget. Kämpar mot miljöförstöring som hotar kommande släkten. Eller försöker skapa något bestående, något för eftervärlden.
Men behöver vi inte också Gud, en metafysisk dimension? På den frågan svarar vi människor olika.
11 dec.18