Jag funderar på det här med slakten på kulturtidskrifter. Hur är det att vara kulturpolitiker? Är det de bästa och mest lämpade som sätts på dessa uppgifter, är det politiker som är kunniga och kulturintresserade? Nej, det är en anspråkslös uppgift för dem som inte kommit så långt i den politiska karriären. Naturligtvis skulle de vilja vara något helt annat än kulturpolitiker. Men i väntan på större uppgifter.
Hur kan man tjäna sina sporrar som kulturpolitiker? Ingen seriös politiker bryr sig om kultur, hur skall man då kunna utmärka sig på denna blygsamma post? Har finns inga stora besparingar att göra. Å andra sidan är kultur något onödigt, så även små besparingar är ju väl motiverade. Så visar man god vilja att spara, så har man åtminstone visat sin goda vilja.
Men varför just kulturtidskrifterna? Det är förstås populism. Politiker måste alltid prioritera mellan goda ting, säger Per Bill. Och då ter sig barnens läsning som viktigare.
Jag har ett uppslag. Lägg ner all vetenskap. Hur mycket av det som produceras av vetenskapen förstår egentligen vanliga människor? Det är väl viktigare att vi lära våra barn skriva, räkna och läsa. Att det finns ett samband och att det verkligt kvalificerade röjer nya vägar det inser man inte. Man är ju satt att administrera något man inte förstår.
På samma sätt finns det skäl att värna den intellektuella debatten. När dagspressen sänker ribban och blir alltmer populistisk har man kunnat trösta sig med kulturtidskrifterna. Att Pisa-undersökningar inte bara säger något om tillståndet i skolundervisningen, utan om en hel nationell attityd, tycks mig uppenbart. Det är ett land där man inte längre förstår värdet av tänkande och kunskap. Det är naturligtvis sant att det är i sin ordning att var och en fungerar på sin egen nivå. Men att inte längre förstå värdet av de höga nivåerna, det är betänkligt.
Det är möjligt att det kan finnas en irritation mot vänstern bakom förslaget. Eftersom de intellektuella ofta är vänster. De högerintellektuella finns det ju alltid människor som har intresse av att finansiera. Men å andra sidan, det kommer de bara att ha intresse av så länge det finns några vänsteridéer att bekämpa. Sedan kan man lugnt lägga ner Timbro och Axess. Det är egentligen själva tänkande som är onödigt.
Det kommer att få konsekvenser. Men ingen kommer förmodligen att märka det. Man kommer att fortsätta att le åt Sverige ute i Europa. Men det kommer vi förhoppningsvis aldrig att märka. Hittar vi några negativa konsekvenser kommer de att te sig gåtfulla. Ingen kommer att vara i stånd att förstå vad det är för fel.
Men det finns många, även allianspolitiker, som inser det korkade i att strypa tidskrifterna. Än finns det ju tänkande kvar här i landet. Det finns människor som begriper mer än Bill. Än är han inte fullt representativ.
18 dec.14