Jag har sett några tidiga Vilgot Sjöman -filmer. I filmerna som föregår ”Jag är nyfiken- gul”, märker man en stark påverkan från Ingmar Bergman. Det är inte riktigt solklart, hans andra film 491 anknyter snarare framåt mot den sene Sjöman, en mer socialt realistisk linje. Och hans första film Älskarinnan är mer obestämd, det är ännu oklart vart han är på väg. Den har en ganska enkel handling, någon sorts vardagsrealism.
Men han levererar alltså två verkligt väsentliga filmer under denna period. Klänningen (med manus av Ulla Isaksson) och Syskonbädd 1782. Klänningen är ett fantastiskt psykologiskt spel. Mellan en man en kvinna och hennes dotter. Mannen ter sig fyrkantig, men redlig. Kvinnorna däremot indragna i ett psykologiskt spel, där vuxenmakt står som ung lust att experimentera med sina möjligheter att påverka andra människor. Konsten att bevara makten genom att i vissa fall välja att vara tillåtande utmärker modern och att utvidga sina gränser och använda den makt hon faktisk har, utmärker dottern.
Syskonbädd är en fantastisk film som utspelar sig på Gustaf III:s tid. De incestuösa syskonen är indragna i ett spel där alla andra också tycks ha hundar i källaren. Allt det bortträngda ligger omedelbart under ytan. Sällan har sexualiteten tett sig så farlig. Sjömans intresse för sexualiteten i alla dess varianter kommer ju att bli bestående. Likaså kan man ju tänka sig att Sjömans intresse för miljö och sociala omständigheter redan är fullt utvecklat. Det han gör i sina senare filmer är att han flyttar fram handlingen till nutiden. Men det tycks mig som psykologin är mer subtil i dessa tidiga sjömanfilmer.
2 juni 20