Debatten om det kvinnliga åldrandet fortsätter. Det är väl ingen alltför djärv gissning att dess popularitet hör samman med dess relativa enkelhet. Det är något som alla kan tycka något om. Men det är alltså väsentligt i den meningen att det är en avgörande livsförändring som berör många människor.
Greta Thurfjell i Dagens Nyheter (27 nov.) påpekar att skönhet och det som väcker åtrå inte är samma sak. Det är förstås trivialt sant. Det är så mycket som kan vara skönt inte bara kvinnor. Men det som upplevs som estetiskt har nog en stark koppling till det sexuella. Också bilder på vackra kvinnor kan väcka åtrå. Få människor vill ligga med en oljemålning, påpekar Greta Thurfjell. Och tycks bortse från att konst kan vara pornografisk. Och pornografi väcker som bekant åtrå även om den är något annat än verklighet.
Varefter Greta Thurfjell gör det självklara konstaterandet att när heterosexuella kvinnor sörjer sin förlorade skönhet, så är det förmågan att väcka åtrå de sörjer.
Men sedan säger hon något intressant. ”För kvinnor är att vara åtråvärd mer eller mindre medvetet med att vara förmodat fertil”. Ja, men männen bryr sig föga om huruvida någon är fertil eller inte. Kopplingen mellan sexualitet och barnalstrande är svag hos männen. Det är inte hoppet om förmodade barn som väcker mannens åtrå. Jag har i en tidigare blogg hänvisat till en Kronik i Politiken (16 okt.) där en debattör, Ina Lykke Schmidt, menade att det att bli mor är en viktig del av den kvinnliga sexualiteten. Att en kvinna har förlorat den möjligheten påverkar dock inte den manliga åtrån. Eller bara indirekt. Den som inte känner åtråvärd förlorar en del attraktivitet.
Det talas ofta om att männen har det så mycket bättre som kan bli föräldrar långt upp i åren. Men hur är det med åldersimpotensen? Den sätter stopp för lusten på ett mycket mer handgripligt sätt än oförmågan att skaffa barn. Åldersimpotens kan kanske botas med Viagra och /eller terapi, vad vet jag?
Själv kände jag av åldersimpotensen strax innan det visade sig att jag hade prostataförstoring. Och då fick jag tabletter som jag tror är potenshämmande. Så nu är det kört. Vad kan vara ett större helvete än att vilja men inte kunna? Själv tycker jag inte alls så. Jag tror det är något grundläggande voyeuristiskt i min driftsprofil. Ögonblick av intensiv lockelse stannar i mitt medvetande. Långt mer än mina ejakulationer. Därför är jag glad att jag har kvar lusten när förmågan har försvunnit. Det är samma häftiga glädje som förr över kvinnoskönheten. Det är jag mycket tacksam över.
30 nov. 21