Vad skall man säga om rädslan för terrorism? Det är ju så många andra olyckor som hotar oss, sjukdomar, trafikdöd. Vad är egentligen skillnaden? Att det är någon – några – som medvetet försöker skada oss. Det är något speciellt med olyckor som har förövare, hur otillräkneliga och oundvikliga de än kan synas. Vår rädsla kopplas omedelbart samman med ett inslag av våldsam indignation och aggression. En längtan efter hämnd och straff.
Vad skiljer en terrorist från en vanlig gangster? Ja, när det gäller en vanlig brottsling har vi ingenting annat att tillgripa än psykologiska förklaringar. När det gäller terroristen tillkommer ett ideologiskt moment. För egen del har jag ofta varnat för att överbetona det ideologiska momentet. Jag tror psykologin alltid är grundläggande men den ingår naturligtvis i ett mönster av sociala förklaringar och ideologisk påverkan. Men jag förstår tendensen att koncentrera sig på ideologiska förklaringar. Det är alltid lättare att förstå ett tänkande – även ett förvirrat tänkande – än att förstå en persons känslovärld. Varför beter de sig omänskligt? Hur kan man begripa en personlighetsstörning?
Det är uppenbart att rättspsykiatrin diskuterar sjukt och frisk på ett sätt som kan vara förvirrande för lekmannen. Hur kan man förklara utövare av omänskliga handlingar som fullt normala? Uppenbarligen har det något att göra med att man undersöker förövarens viljefrihet. Det är bara när människor inte vet vad de gör som det blir orimligt att döma dem. Det knepiga begreppet personlighetsstörning används ofta, förövaren är frisk, men personlighetsstörd. Och då kan man ju fundera på begreppet inre ofrihet. Ingen människa är sin egen orsak. Vi formas av arv och miljö, d.v.s. våra livserfarenheter. Men vi blir tidigt i livet subjekt, börjar interagera med omvärlden. Jag anar att här finns filosofiskt olösta problem om skuld och frihet. Det saknas i varje fall lösningar – gissar jag – som är konklusiva.
Det är enklare att angripa onda ideologier. Och nöja sig med att betrakta förövarna som onda och hjärntvättade. Man kan blir för sofistikerad när man söker förklara också. Vid inlevelse gäller det inte bara att tillägga dem den galenskap, ofta av ideologisk art, som vi andra är fria från. Utan också inse att mycket handlar om brist. Vad är den mänsklighet som vi andra har, vad är det för en brist, som ideologin måste ersätta? Tänk er en auktoritär uppfostran i kombination med en främmande och fientlig omgivning. Och så brist på redskap att handskas med sin situation. Det skapar en grogrund för att lockas av onda ideologier som utlöser eländet.
Jag tänker mig att vänstertänkare finner min förklaring intressant. Så är det med patetiska liberaler som inte använder det världspolitiska skeendet som förklaring. Frågan är dock vilken förklaring som har det största förklaringsvärdet. Min eller er.
23 nov.15