Gängvåldet beror inte på fattigdom, skriver Alice Teodorescu i Dagens Nyheter (10 mars). Och hon stöder sig på en utredning från Brå. Nej, sambanden ät förmodligen mer komplicerade än så. Vilket också framgår av Brås försök till förklaringar. Det finns inte en orsak. Bara en massa betingelser.
En viktig förklaring är väl att där djungelns lag råder är våldet rationellt. Man skaffar sig makt genom våld. Det sker inte i civiliserade samhällen. Men när samhället förlorar greppet kan det uppstå öar av djungler.
Och om detta inte beror på segregation och diskriminering, så vet inte jag. Både i hemkvarteret och i skolan kan det uppstå djungler. Ty även över skolan har samhället tappat greppet.
Att barnen ärver föräldrarnas våld är välkänt. Här finns en svart pedagogik som överensstämmer med de autoritära impulser som många idag ser som lösningen på problemet. Varför slår föräldrar? Förmodligen handlar det till mycket ringa del om etniskt kopplade kulturskillnader. Och mera om desperation och förtvivlan. Och hur uppstår denna förtvivlan? Det är inte lätt att byta miljö. Och än en gång segregationen. Det är kanske inte ur fattigdomen men ur upplevelsen av att vara förlorare som våldet uppstår. Men fattigdomen har förvisso en koppling till förlorarupplevelsen.
Själv har jag upplevt en tid före agaförbudet. Förbudet mot skolaga kom när jag gick på mellanstadiet, förbudet mot föräldraaga något senare. Jag tror inte det var vanligt att man misshandlade sina barn. Min folkskollärare gav örfilar till den som busade. Han fortsatte med det mellanstadiet ut, även sedan förbudet kommit. Det är inte lätt att lära om.
Så även om man kommer från länder där tabut mot våld inte är så starkt som det länge varit i Sverige så betyder det inte att grav misshandel är vanligt. Det är bara urspårade personer som misshandlar. Och än en gång är nästa fråga varför någon spårar ur. Och det tycks inte vara några enstaka individer. Fattigdomen är väl en faktor här. Man måste skilja på orsaker och korrelation, säger Alice Teodorescu. Det är alldeles riktigt. Kanske också på orsaker och indirekta orsaker.
”Det är varken könet eller härkomsten som predestinerar någon att bli kriminell.”, skriver Teodorescu. Jag undrar om det överhuvud taget finns någon predestination. Om människan inte alltid har en frihetszon. Även om den kan vara mer eller mindre begränsad.
Bristande impulskontroll tar Brå också upp. Om den samverkar med allt annat kan den ju vara ödesdiger. Det finns bekanta experiment som visar att barn som har mindre förmåga att avstå från kortsiktiga njutningar blir mindre framgångsrika. Den som kan tygla den vrede som på sikt får destruktiva konsekvenser för det egna jaget, blir inte våldsutövande. Problemet är, tror jag, att i djungelmiljöer är inte denna impulskontroll rationell. Eller snarare impulskontrollen motverkar inte våldet. Det enda vinsten man i en sådan miljö har av impulskontroll är att man har förmågan att avstå från våld när våld inte lönar sig.
Den som bemötte förklaringar till att brottsvåldet berodde på kulturskillnader kunde framhålla att korrelationen berodde på att våldet och främlingskapet hade en gemensam orsak. Den grundläggande orsaken var i hög grad fattigdom och diskriminering. Det måste väl gälla fortfarande. Jag förstår inte det nya i Brås upptäckter. Fast man kanske får tillägga att ekonomin bara är en grund av många för att känna sig i underläge. Underlägsenhetskänslan är kanske mer grundläggande. Och sedan kan den i sin tur ha många orsaker.
15 mars 23