Jag har läst om ”Syndabocken” av August Strindberg. Det tillhör min tidigaste strindbergläsning under realskole- och gymnasietiden. Jag läste Strindberg och förvandlades från konservativ till radikal. Och då är jag 14-15 år. Och det blir en frihetlig, trotsande, radikalism. Det kunde sedan aldrig bli auktoritär kollektivism för min del. Man sväljer en del i ungdomen men Strindbergs kvinnosyn tycktes mig korkad redan då. Och jag fann honom mycket större som dramatiker än som prosaförfattare. Den sene Strindbergs religiositet fann jag fascinerande – ett uttryck för genialitet – liksom Ingmar Bergmans filmer, som jag började se så fort jag var barntillåten, var geniala och fascinerande. Men man svalde som sagt mycket, reaktionära drag hos Vilhelm Moberg t.ex. Man hade ännu kvar en viss formbarhet och hos författarna fann man ändå mycket större vishet än hos sin omgivning. Beredskapen för motläsningar var ännu inte stor. Och den som ännu inte är färdig behöver inte bekymra sig om konsekvens.
Jag har Taklagsöl och Syndabocken i en häftad volym från 1920-talet. Jag minns att jag på radio hörde någon tala om Taklagsöl som ett bortglömt mästerverk. Det var så jag kom att läsa dem. Någon gång, långt senare, fick jag veta att krögaren Åke Hans från Lund var porträtterad i Syndabocken. Jag tog för givet att det var huvudpersonen Libotz, men fick sedan höra att det var krögaren Askanius, som hade Åke Hans som förebild. I mitt minne var han bara en osympatisk biperson. Och jag har sedan alltid tänkt att Syndabocken utspelar sig i Lund.
Men går man till källorna så klarnar det. Syndabocken utspelar sig i en liten östgötastad, norr om Holaveden och med en nerlagd hälsobrunn. Det tyder ju på Motala, som enligt min uppslagsbok ligger 15 kilometer från Medevi. Annars så ligger ju Vadstena och Skänninge närmare Holaveden. Askanius spelar en ganska stor roll i romanen, kan väl beskrivas som en av de tre huvudpersonerna. Osympatisk är han, men inte helt och hållet. Hans krog med trädgården och trivseln är utan vidare Åke Hans i Lund och det Grand Hotell som byggs som en hotfull konkurrent, byggdes i Lund vid den här tiden. Restaurangen Åke Hans var ännu i full gång när jag kom till Lund, jag har varit där på min systers bröllopsfest. Den fantastiska trädgården har jag sett men knappast mer, fast den så ofta apostroferas i gamla lundaskildringar. Restaurangen hette Norden på Strindbergs tid men kallades Åke Hans efter krögaren Åke Hansson. Sedan hette den Industrirestaurangen ett bra tag. Men när jag kom till Lund hette den verkligen Åke Hans och annonserade sig som strindbergskrogen med traditioner. Jag vill minnas att man hade belysande citat ur Ockulta dagboken, där Strindberg tydligt förnam makterna genom gåtfulla knackningar i krogens tak. Strindberg var nästan daglig gäst från sin ankomst till Lund 1896 och fram till 1998. Meddelar Bengt Karlsson i sin auktoritativa bok om Lunds krogar. Syndabocken är ingen oäven bok om den goda viljans chanslöshet mot den illvilliga förtalet. Hållningen känns igen från dramerna efter Inferno.
24 juli 15