Bland de många argument från min sverigedemokratisympatiserande kommentator Totte som jag inte hann bemöta finns det ett som är ganska bra. Han påpekar att i varje budget ställs grupper mot grupper. I den meningen måste faktiskt grupper ställas mot varandra.
Men det är skillnad mellan den resursfördelning som sker inom en välfärdsstat och tron på att man har rätt att utestänga några från välfärden. Pensionärer kan alltså inte ställas mot invandrare. Men får inte alla det sämre om vi öppnar våra hjärtan för invandrare, inklusive pensionärerna? Jo, allt annat lika, är det så.
Reinfeldt uttalande tycks ha provocerat. Man har påpekat att kostnaderna för invandrarna kan ses som en investering. På kort sikt är det en kostnad, på lång sikt kommer det att löna sig. Varför då alls tala om öppna hjärtan?
Ja, dels är det ett realistiskt erkännande av att det på kort sikt innebär en kostnad. Det måste väl anses hederligt att erkänna detta. Och framför allt är det ett moralistisk påstående. Även om det skulle kosta, så är det vår humana plikt. Inget uttalande har gjort mig så glad.
Min kommentator tycker att ungdomen skulle öppna sitt hjärta för pensionärerna. Ja, det vore väl bra. I synnerhet som pensionärerna är olönsamma. De är inte ens någon klyftig investering. Därför blir det ett exempel på vår civilisation och vår humanitas hur vi behandlar våra pensionärer.
När Reinfeldt talar om demografi så tänker han på att det måste finnas människor som tar hand om pensionärerna. Det är inte bara en fråga om pengar. Men det är klart att ju fler människor som kan tjäna pengar, desto bättre för pensionärerna.
Min kommentator påpekar också, helt riktigt, att A och O är att de nykomna sätts i arbete. Det har han helt rätt i, det är en grymhet att döma människor till arbetslöshet. Det gäller svenskar som invandrare. Att klaga på att människor lever på bidrag efter att ha dömt dem till arbetslöshet, verkar inte logiskt. Men finns det inte människor (oberoende av etnicitet) som hellre lever på bidrag än att arbeta. Jo, sådana människor finns. Det handlar dels om ett systemfel och dels om omoral. Systemfel, så till vida, som det ibland lönar sig bättre att leva på bidrag än att arbeta. Det är inte lätt att konstruera system, som ger människor möjlighet att bo och äta, och som samtidigt ser till att det alltid är lönsammare att arbeta.
Att tro att invandrare skulle vara mera benägna att bidragsfuska än andra svenskar är givetvis en fördom. Förhållandet är förmodligen det motsatta. Kommer man till ett nytt land har man mycket att vara nervös för. Man vill snabbt kunna få en ordnad tillvaro och kunna försörja sig själv. Den infödde, som inte har sådana problem och väl känner systemet, frestas nog lättare att utnyttja det.
30 sept.14