Det är åtminstone en positiv bieffekt av me too som jag bara sett uppmärksammad i vänsterpress som Dagens Etc. Varför har alla andra missat detta självklara uppslag? En främlingsfientlig myt är definitivt torpederad. När utifrån kommande människor, flyktingar, invandrare, begår sexuella övergrepp så beror det på att de inte tillägnat sig svenska värderingar. Den har vi myten formulerad. Och den omhuldas, såvitt jag förstår, inte bara av de främlingsfientliga utan av en stor del av deras underblåsare. Den är nu för evigt krossad. Verkligheten visar att en stor del av svenskarna inte heller tillägnat sig dessa värderingar.
Och det är samma sak när Kd går ut med ett förslag om kanon. De som kommer nya till vårt land bör ha tillgång till det mest framträdande litterära verken i vår kultur. Och så missar Kd-ledaren fatalt på tre av de allra mest kända och skattade svenska romanerna. Jag är inte den som vill utvisa någon på grund av brist på kännedom om den svenska litteraturen men hade man den bisarra policyn så är det åtskilliga etniska svenskar som skulle åka ut. Säkert också med språktest för svenskt medborgarskap. Ättlingar direkt från Tor och Oden skulle förlora sitt medborgarskap. Ordförrådet hos den sittande folkpartiledaren inger mig inte förtroende eftersom han inte förstår en del ord som jag själv har i mitt aktiva ordförråd.
Men annars är jag positiv till en svensk kanon. Den finns ju hur som helst. När man kodifierar den tänker man efter och försöker prioritera. Vad är egentligen allra viktigast? Om jag inte hade läst någonting vad skulle jag prioritera i första hand? Det är visserligen sant att bildning är något annat än att ta sig igenom en läslista. Det är att läsa böcker med kvalitet. Inte nödvändigtvis att läsa vissa böcker med kvalitet, snarare än andra böcker med kvalitet. Och att reflektera över det man läser och tillgodogöra sig det i sitt liv och sitt tänkande. Somliga av oss kan ha mycket gratis där, om vi tidigt fått börja med detta. Men en kanonlista är absolut en utmärkt tanke. För den slår hål på myten om bildning som något oåtkomligt. Läser man den listan har man börjat sin bildningsresa. Och man kan återvända till vissa verk i den, som man inte förstått, när man väl har läst mer. Och misstänker man att det här med bildning är bluff och snobberi, så har man en lista på de med orätt ansedda verk, som man kan läsa och kritisera. Det finner jag demokratiskt.
18 dec.17