Man bör följa upp sina ämnen. Jag klagade på konformismen i recensionerna av Maria Svelands Hatet och borde känna mig glad över det mothugg Maria Sveland fick igår i Dagens Nyheter av Lidija Praizovic. Men det är en artikel som lämnar mig kluven.
Det är bra att någon reagerar mot sekterismen, föraktet mot meningsmotståndare och viljan att stämpla och stöta ut. Men att säga att det finns ett glapp mellan ”elitfeminism” och vanliga kvinnor är inte så upplysande. Inga kvinnor är mer vanliga än andra. Inflytelserika skribenter är ovanliga i den meningen att inte alla är inflytelserika skribenter. Därmed är de inte förpliktade att framföra genomsnittliga majoritetsåsikter. Däremot skall de diskutera hederligt och om möjligt utan härskartekniker. Så har vi andra att bemöta dem i sak, om vi tycker så.
”Varför avfärdar du kritiska invandrarkvinnor?” sammanfattar DN kritiken i sin ingress på kulturdelens framsida. Det där invandrarspåret är jag inte förtjust i. Den kvinnliga offerkoftan byts mot en ännu större offerkofta, invandrare och dessutom kvinna. Jag tycker inte att Sakine Mardon och Evin Rubars etnicitet har med saken att göra. Mardon kritiseras av Sveland rimligen därför att hon är liberal och icke-sekteristisk. Och Evin Rubar?
Jo, hon satte igång den antifeministiska backlashen. Hennes brott var ju att hon visade att det fanns feminister som uttalade sig sexistiskt. Men samma logik skulle det vara DN:s fel att Billström uttalar sig rasistiskt. Man kan naturligtvis kritisera Rubars journalistiska metoder, om man tycker att man har grund för det. Men det stora genomslaget fick den dumma människan som sa att män är djur. Hon är kanske ensam om den åsikten och inte alls representativ. Men förbanne mig om det är någon annans fel.
Intressantare är ju motsättningen mellan konservativa och sekulära värderingar. Feminismen bygger på sekulära värderingar. Kritiserar någon feminismen eller vissa feministiska åsikter utifrån katolska eller muslimska utgångspunkter skall hen naturligtvis bemötas med respekt. Men motsättningen kvarstår, man blir inte progressiv bara för att man är kvinna. Och jag tycker alla invandrare bör fundera på den inre kulturkrocken. Det är oerhört viktigt att man inte söker dölja den konflikten för sig själv. Man får finna sig i att hamna mellan två eldar om man inte blir helt sekulariserad eller förblir helt traditionell. Och meningsmotståndarna har rätt att kritisera en. Man kan så att säga inte vänta sig att bli omkramad av feminister om man villkorar sig egen feminism.
Majoritetsfeminismens sexualsyn är en svag punkt. Det handlar inte om sexualsyn, det handlar om jämställdhet, brukar de säga. Hävdar man då att man har samma syn på jämställdhet, men en annan sexualsyn, så säger de att man inte vet vad man säger. Det finns bara en sexualsyn som är förenlig med jämställdhet och det är majoritetsfeminismens. Detta har jag alltid betvivlat. Tar man ställning mot pornografi och prostitution så kommer man inte undan en sexualsyn, det räcker inte med bara jämlikhetsiver. Man kan visserligen hävda att den sexualsynen inte är pryd, att den är naturlig och som alla andras. Men det är likväl en sexualsyn. Och jag tror den är felaktig, oavsett hur många som omfattar den.
Och det är en aning intressantare än att många sexarbetare är invandrarkvinnor.
27 mars 13