Jag nämnde igår Björn Wimans artikel i söndags (DN 8 dec.). Och jag polemiserade mot den koppling han gör mellan de båda skandalerna. Han blir då också i tillfälle att återknyta till debatten om kulturprofilen och Katarina Frostensons och Horace Engdahls konspirationsteorier. Vilket kan synas vara att slösa krut på döda kråkor.
Engdahls mest hängivna supporter i Danmark, Marianne Stidsen, ger sig emellertid inte. Hon ägnar en helsida i Weekendavisen (6 dec.) för att framhålla att den Engdahls – Frostensonska berättelsen är så mycket trovärdigare än den som segrat i Sverige. För att styrka sin tes framhåller hon att hon fått alla detaljer från Horace Engdahl själv. Så roligt har jag inte haft sedan Aftonbladet framställde en misstänkt terrorist som en hedersman eftersom han sa det själv. Han borde ju om någon veta.
Vad akademibråket handlade om var att på illegitimt vis kuppa åt sig makten över akademien, menar Stidsen. En Sara Danius- Ebba Witt – Brattström konspiration. Och hur visar sig detta? Jo, man försökte få Katarina Frostenson och Horace Engdahl uteslutna ur akademien när man redan hade kapat alla band till kulturprofilen. Jobbet var gjort. Men det var ju Katarina Frostenson som var kulturprofilens starkaste band med akademien. Att han hade en hustru i akademien. Det var ju det han kunde utnyttja i sitt maktmissbruk. Hade Katarina Frostenson bara insett att situationen krävde att hon självmant avgick hade väl akademiens anseende inte allvarligt skadats. Engdahl var kompis med kulturprofilen men hade väl lämnats i fred om han inte sedan öppet hade försvarat kulturprofilen och röstat mot att utesluta Frostenson.
Så vad Stidsen gör är att anta vad som skulle bevisas. Att man längre tolererat kulturprofilen både från akademiens sida och i det svenska kulturlivet i övrigt, är förvisso sant. Men krukan går så länge till vattnet, att hon slutligen springer. Att kulturprofilen borde stoppats tidigare kan man inte dra mycket slutsatser av. Att akademien, under Sture Allén tid, ingrep till kulturprofilens förmån, och fick de tidigt undersökande reportrarna på Expressen att tiga, är ett sorgligt faktum. Både Horace Engdahl och Ebba Witt – Brattström var med om att gå i god för kulturprofilen. Det var inte Horace Engdahl som tog initiativ till detta brev, framhåller Stidsen. Det kan ju något förminska hans skuld att han inte var drivande den gången. Men ansvaret kommer han inte ifrån.
Så bättre än så blir det inte, fast man har en hel sida på sig. En usel tänkare som försvarar en usel sak.
12 dec.19