Det är inte lätt att hänga med i svängarna. Nu kritiserar också Ulrika Stahre i Aftonbladet Lisa Magnusson i DN (24 okt.). Lisa Magnusson är konservativ när hon hyllar familjen och angriper fria förbindelser. P-pillret gynnande framför allt männen, däri ger Stahre Lisa Magnusson rätt. Men tycks precis som jag mena att det ändå var en frihetsvinst för kvinnorna.
Men hur är det med Stahres sexualsyn? Hon angriper den trivialisering av sexualiteten som jag ser mig som enda företrädare för. Och hennes argument är rätt och slätt att om sexualiteten var något trivialt så ”skulle vi inte vara så upptagna av att vrida och vända på dess innebörder”. Tro det du, Stahre. Men det finns en helt annan förklaring till det fenomenet. Nämligen att sexualiteten är ett starkt och pockande naturbehov som andra naturbehov. Men till skillnad från andra naturbehov förutsätter det andra människor. Det måste vara två eller flera för en tango. Autosexualitet blir aldrig ren autosexualitet, åtminstone i fantasin måste man föreställa sig andra människor. Det är på grunden som sedan alla kulturella föreställningar, tabun och inlärda fixeringar utvecklas. Och som faktiskt är möjliga att sopa bort.
Det är min hållning och den grundsyn jag rekommenderar. Och att detta är enda vägen till en möjlig frihet. Jag är, som sagt, säker på att detta är en svårsmält radikalism som jag är ganska ensam om. Jag minns att Crister Enander en gång för mycket länge sedan raljerade med mig i Lundagård.
I övrigt tror jag inte att Lisa Magnusson ville hylla den heterosexuella familjen på andra samlevnadsformer bekostnad. Bara att angripa den sexuella friheten. Vilken Ulrika Stahre nu förtjänstfullt försvarar. ”Och alla andra får vara i fred med vad de nu gör”. Det enda som skiljer min hållning från Stahres är att Stahre inte bara ser kärnfamiljen som en godtycklig konvention, som inte bör stänga för andra alternativ utan att ”heterosexuella relationer och familjebildning fortsätter att vara den patriarkala knuten”. När man inte orkar tänka är det bra att ha fraser att tillgripa.
Men Ida Ölmedal i Sydsvenskan är en människa som inte låter sig förvillas (25 okt.) Hon är klar i tanken och skärpt i analysen. Det är befriande.
26 okt. 20