Jag tänkte jag skulle utnyttja sommaren och debattorkan till att stanna upp och reflektera mer övergripande över tidens skiftningar. Jag minns vad jag tänkte vid tiden för Rushdie – affären, 1988. Det slog mig hur svårt det måste vara att förklara demokratins och upplysningens principer för människor som kommer från ett auktoritärt klansamhälle. Jag hade också turen att kunna diskutera med relativt nykomna muslimska invandrare.
Hon kunde man tillåta Salman Rushdie att skriva sin hädiska bok? En man har gäster, vem är han om han låter sin son fritt förolämpa gästerna? Det strider mot allt civiliserat beteende. Och det skulle naturligtvis inte ske om inte fadern egentligen sympatiserade med sonen. Eftersom sonen inte stoppades måste det tyda på att han gillades av den övriga familjen.
Hur kan man förklara att i västerlandet gäller inte den patriarkalismen och samhället är inte patriarkalt. Här handlar det om individens frihet. Den måste stat och samhälle acceptera vare sig den utnyttjas till något man allmänt gillar eller inte. Jag blev lite chockad när jag upplevde den kulturklyftan. Jag minns att jag varnade för antimuslimska stämningar när jag första gången i Obs talade om Rushdie-affären. Påminde om att det var muslimer som i första hand drabbades av det muslimska förtrycket. Att någon som flytt till västerlandet kunde sympatisera med Ayatollah Khomeini var mig obegripligt. Men tydligen var det så. Rushdie borde, om inte dödas, så åtminstone censureras.
Sedan andra världskriget hade kultur- och moralkonservatismen varit starkt tillbakaträngd i de upplysta demokratierna. Upplysning och humanitet rådde. Nu kom det ett inflöde av moral- och kulturkonservativa som kunde förstärka den inhemska folkspillran. Och den konservatism de nykomna företrädde var ännu djupare. Det skulle behövas en lång period när man måste försvara och förklara det som länge betraktats som självklart. Jag såg dock ett hopp i att den tänkta alliansen var så splittrad. Visserligen var båda grupperna traditionalister men de företrädde dock skilda traditioner. Den ömsesidiga fördomsfullheten skulle göra dem blinda för likheterna. De skulle vara lättare att bekämpa splittrade.
Jag vill dock påpeka att vid den här tiden var den kristna homofobin ännu fullt levande. Den var väl starkt försvagad i Svenska Kyrkan men förfäktades av tidningen Dagen och var rätt allmän bland frikyrkliga traditionalister. Svenska Kyrkan utredde saken men ansåg inte opinionen mogen för ett upplyst ställningstagande. När man utrett färdigt uttalade sig biskopsmötet i stället mot homosexualitet. Det var vid decennieskiftet mellan 80-tal och 90-tal. Men sedan kom Ecce Homo och tvingade fram ett ställningstagande. Om man inte ville stödja en reaktionär opinion måste man gå mot den. Antingen måste man ta striden med de reaktionära eller skämma ut sig. Då visade det sig att det försiktiga tassandet hade varit onödigt. Den kristna opinionen var redan mogen.
Detta sagt för att belysa hur sen upplysningen till vissa delar ännu var i vårt land vid tiden för Rushdie-affären.
Nå, den kommande utvecklingen hade jag inte kunnat förutse. Problemet var inte alls att förklara västerlandets principer för de nykomna. Det var att upplysningsarvet satt så löst hos de inhemska medborgarna. Ett sorts återfall i primitivare utvecklingsstadier tycktes allmän.
Jag läser i DN en intressant artikel av Tor Wennerberg om skillnader mellan människor och schimpanser (25 juli). Det är människans förmåga att se sig själv utifrån, att förstå hur man uppfattas av andra som är den stora skillnaden. Schimpansen kan mycket väl tolka andra varelsers intentioner. Men saknar alltså den självdistans som får en att inse att det egna beteendet påverkar andra. Eftersom samarbete har evolutionära fördelar överlever de som har förmåga till denna självdistans. Apan kommer aldrig ur sitt machiavelliska tänkande. Om någon pekar på rätt hink för att hjälpa henne att hitta maten förstår hon det inte. Däremot om någon närmar sig hinken i uppenbart syfte att roffa åt sig maten tolkar hon det omedelbart rätt. Jag har svårt att inte i schimpansens beteende se en parallell till alla som idag från sina ledarsidor ropar om realism. Humanitet som förfallit till barbari.
31 juli 18