Så ser jag i elfte timmen om Ingmar Bergmans Sommarlek när den bara har fyra timmar kvar på TV-play. Den är och förblir ett pekoral. Jag ser att den har vissa bergmanska kvaliteter, en viss förmåga att ladda stunden med kuslig svärta. Men Bergman har ett svårt förhållande till ungdomlig dialog. ”Fina fisken, sen hoppar vi i spat”, har alltid varit mitt favoritcitat från denna film. Bergman själv pratade ju ingalunda höglitterärt, han lät aldrig som en finkulturell kulturpersonlighet. Få kulturpersonligheter har väl talat så utpräglad stockholmska. Men sina generationskamrater kunde han aldrig härma och inlevelsen i livsglada och lite barnsliga ungdomar brast alltid. Han behärskade Strindbergs och Ibsens språk och han var deras arvtagare. I verkligheten förstod han varken sig på moderna ungdomar eller 40-talets kulturetablissemang.
När Astrid Söderbergh Widding recenserar nyutgåvan av Leif Zerns ”Se Bergman” (DN 13 feb.) plockar hon följande från Leif Zern. Han kallar Sommarlek för ”det verklighetstrogna originalet” i jämförelse med ”Sommaren med Monica”, som hade varit en fotnot i verkförteckningen, om det inte varit för Harriet Andersson. Det där förstår jag inte riktigt, mest kanske därför att resonemanget är ofullständigt återgivet. Visst liknar filmerna varandra, mycket, men ”Sommaren med Monica” bygger ju på en historia av Per Anders Fogelström, medan Sommarlek går tillbaka på Bergmans egna minen. Jag håller med om att Sommaren med Monica inte är något märkvärdig film. Liksom i Hamnstad, som bygger på Olle Länsberg, gör Bergman ett gott socialrealistiskt hantverk. Några stora filmer är det inte och har ingenting av det vi förknippar med Ingmar Bergman. ”Sommarlek” däremot är ett pekoral med vissa bergmangrepp.
Nu har vi alla rätt att misslyckas. Och ”Sommarlek” är en tidig Bergman, en Bergman före Bergman. Den är dock senare än ”Fängelse” som är en mycket bra Bergman och är inplacerad efter ”Till glädje” och före ”Kvinnors väntan”, som är mycket goda, tidiga bergmanfilmer. Och ”För att inte tala om alla dessa kvinnor” och ”Beröringen” är sena bergmanfilmer som torde vara än mer katastrofala än ”Sommarlek”. Efter ”Sommarlek” väntar ”Gycklarnas afton” ”En lektion i kärlek”, den mycket underskattade ”Kvinnodröm”, ”Sommarnattens leende” och ”Det sjunde inseglet”. Då är Bergman redan Bergman.
20 april 18