Nina Solomins angrepp på SAS:s reklamfilm i Svenska Dagbladet (14 feb.) torde vara någon sorts rekord i självmotsägande framställning. SAS visar nämligen att nästan ingenting är rent svenskt. Det är trivialt sant, tycks Nina Solomin mena. ”Den mest enkelspårige nationalist torde känna till att kåldolmar är en tolkning av en turkisk maträtt”.
Så det är ytterst förolämpande av SAS att komma med så triviala sanningar. Skiva människor på näsan, det som alla begriper. Men förolämpningen tycks vara värre än så. Det är som om själva fakta förolämpar. Ty den säger ju att alla ting som vi är stolta över är import. Det är tydligen sanningar som inte är att stå ut med. Dessutom har vi ju satt vår egen twist på allting. Köttbullar till exempel äter vi med lingon!
Sedan slutar reklamfilmen med att säga att även om ingenting är vårt eget så har vi i hög grad valt det bästa av det vi fört in och gjort det till vårt. Och det är ju ganska exakt vad Nina Solomin själv menar. Men hon är ändå inte nöjd. Det här var väl motsägelsefullt, menar hon. En självbild i obalans. En obalans som Solomin i så fall delar.
En debattör I Expressen, Peter Karaszi, tycks däremot ha svårt med fakta och värderingar (14 feb.). Han tycks tro att fakta som några ogillar är ett slags värderingar. Jag kan inte tolka honom på något annat sätt och då har han större rätt att känna sig förolämpad än Nina Solomin. Men är han inte i så fall den enkelspårige nationalist som Nina Solomin påstår inte existerar. Kåldolmarnas turkiska ursprung kan värderas bort.
Men kan det inte i stället vara så med honom att han mycket väl inser att det mesta av svenska traditioner och värdringar är importerade? Men han tror som Nina Solomin att man kan bli förolämpad när någon påpekar fakta.
Sedan menar Karaszi att de flesta som inte hämmas av flygskam är nationalister. De är inte människor som är politiskt korrekta i den gamla betydelsen. Och då borde SAS inte ha kommit med några för denna grupp förolämpande fakta. Nu tycks ju SAS poäng snarare vara: Trots att ingen enskild del är helt svensk så kan vi ändå vara stolta över det svenska. Eftersom vi importerat så klokt. Det tycks mig vara en nationalistisk tanke. Men det är tydligen en nationalism som är så pass intelligent att den är förolämpande.
Nå, debatten har varit lång och häftig. Mina exempel är bara två av det myckna som skrivits. Märk också DN:s salomoniska ledare idag (17 feb.) där man bland annat polemiserar mot Herman Lindqvist. Ty det är helt uppenbart med honom som med Solomin att den känslomässiga indignationen står i kontrast till vad han säger i sak.
17 feb.20