Amanda Sokolnicki i Dagens Nyheter tror på samtalet med högerpopulister (11 okt.). Det bör nog vara en tro med starka modifikationer.
Jag tror att en sak som främlingsfientlighet nog är svår att debattera bort. Därför att den fyller så starka emotionella behov att vederbörande blir argumentresistent. Det enda man behöver göra är att öka kvaliteten i debatten, säger Sokolnicki. Att vara mer skärpt. Men har jag rätt, hjälper det inte.
Hon säger också att man själv har nytta av samtalet. Att man ser klarare på sin egen hållning.
Hon bortser från att man tänker. Att man hela tiden debatterar i huvudet. Att man funderar ut motargument mot sina egna teser och försöker bemöta dem. Det här skulle man kunna invända mot vad jag säger. Varför får det mig inte att ändra ståndpunkt?
Så tänker man i varje fråga och störst tankekraft kräver frågor som man inser är långt ifrån självklara. Men om man läser och hör att också det självklara ifrågasätts, så funderar man på hur man skall kunna argumentera för det man finner självklart. Så klart, pedagogiskt och slagkraftigt som möjligt. Man behöver inte stå ansikte mot ansikte med någon för att uppnå detta.
Det är väl svårt att göra skillnad på samtal och debatt. Vardaglig kommunikation innehåller ofta ett moment av maktutövning. Det handlar om att vara overdog snarare än att förmedla någonting. Det är en vanligt förekommande samtalskorruption.
I debatt och argumentering är det alltid fråga om att argumentera bäst. Maktaspekten är alltså mycket tydligare där. Men naturligtvis måste man argumentera för sina hållningar. För att kunna övertyga den som inte är alldeles argumentresistent. Argumentationen sker inte för att övertyga sin meningsmotståndare. Kvalificerade debattörer byter inte ståndpunkt under pågående debatt. Den man söker övertyga är snarare den neutrale åhöraren. Det är för hen debatten förs.
Så långt om behovet att bemöta varje populär åsikt. Ingenting är så självklart att ingen kan tycka motsatsen. Man måste kunna argumentera för allt, även för det man finner självklart och ingen har ifrågasatt. Det är bra att veta varför man tycker som man gör.
En helt annan fråga är om TV-debatter med högerpopulister tjänar något till. Det känslomässiga behovet av en syndabock kommer man inte åt på rationell väg. Hur medmänsklig man bör vara, hur solidarisk, är inte heller någon empirisk fråga. Hur mycket av sitt eget är man beredd att offra för andra?. Det är den grundfråga som ligger bakom migrationsdebatten. Vad man kan diskutera är sådana saker som invandringens kostnader, hur stor förortskriminaliteten är och vad den beror på. Eftersom det är komplicerade frågor har den med enkla förklaringar och lösningar stora fördelar. Hur fel de än är.
Hur förklarar man modernitetens kostnader för den som envisas med att det var bättre förr? Globaliseringens nödvändighet för den som är nationalist? Att vi med nödvändighet lever här och nu även om vi inte gillar det.
14 okt. 19