Jag finner det djupt olustigt att Svenska Akademien försöker skydda våra klassiska författare från att utnyttjas av nationalsocialister. Eftersom nationalsocialister är en obehaglig företeelse är det naturligtvis okontroversiellt på gränsen till opportunistiskt att agera mot dem. Men det är principiellt betänkligt.
Var och en måste ju ha rätt att tolka en dikt efter eget skön. Ett gravt missförstånd kan naturligtvis alltid med goda skäl kritiseras. Men bör det förbjudas att missförstå klassisk dikt? Nå, det är väl inte det det handlar om. Utan att använda försvarslösa diktare i grav inhumana politiska syften? Inte heller detta bör väl förbjudas. Det finns naturligtvis nationalistiska och enligt vår tids bedömningar till och med rasistiska inslag, i äldre litteratur. Varför skall aktade namn skyddas från att missbrukas och användas av sentida busar. De bör naturligtvis citeras korrekt och inga citat bör fejkas. Men längre än så bör man nog inte gå i sina restriktioner. Dikter bör kunna citeras av vem som helst och tolkas nästan hur som helst. Också Fan bör få läsa sin bibel.
Och lite olustigt till och med tycks det mig att Svenska Akademien på detta sätt skyddar den klassiska litteraturen. Det är bara av ondo om vi sätter den klassiska litteraturen på piedestal. Oberörbar i sin höghet. Kanske borde vi i stället fundera på Tegnér och Viktor Rydberg. Hur har de uttryckt sig, när nutida högerextremister upplever dem som själsfränder? Historien har mycket grums och mögel. Det sämsta man kan göra är att försöka putsa sina klassiker. Och kräva monopol på tolkningen av dem.
5 nov.19