Det franska valet sätter igång en del tänkande. Carolin Dahlman i Kristianstadsbladet upptäcker (26 april) att Marine Le Pen är vänster. Så där kan man värna om sina honörsord, på det att ingen skugga må falla på högern. Men då skall jag berätta en hemlighet för Carolin Dahlman som man måste äga den djupaste bildning för att känna till. Med exakt samma argument kan man hävda att Hitler var vänsterpolitiker. Högerpopulismen har nämligen aldrig varit liberal och alls icke högerliberal. Frågan är vad man skall dra för slutsats av det. Troligen att konservatism och liberalism är oförenliga. Men högerpopulismen skiljer sig från konservatismen genom sin folklighet. Nationalism, både svärmisk och aggressiv, är däremot inte främmande för klassisk konservativ tradition. Inte auktoritärt statsstyre heller. Som bekant har borgerligheten upplevt en konservativ renässans och den håller just nu på att splittra Moderata Samlingspartiet i Sverige. Jag har för mig att Carolin Dahlman tillhör den konservatismens bakblåsare.
Greta Thurfjell hade den 25 april en liten notis på DN:s kultursida om det franska valet, som är intressantare än den ser ut. Är det så konstigt, resonerar hon, att Melenchon tvekar inför en liberal kandidat och en högerpopulistisk. Det måste ju vara som pest och kolera.
Pest och kolera? Det ger en del historiska ekon. När kommunisterna i weimartyskland drog nazister och socialfascister (socialdemokrater) över en kam. Och därmed försvagade motståndet mot Hitler. Den situation man fruktar nu är ju att högerväljarna som stod bakom Fillon hellre skall rösta på Le Pen än en vänsterfigur som Macron. Och att vänsterpopulisterna inte skall bestå provet utan rösta på Le Pen. Större skillnad var det alltså inte på vänster- och högerpopulister. Och då kommer ett obarmhärtigt ironiskt ljus att falla över alla behjärtade svenska vänsteranhängare som givit uttryck klassmässig förståelse för sverigedemokrater och trumpväljare.
Åsa Linderborg i Aftonbladet bär syn för sägen (26 april). Hon angriper Macron för att han är liberal. Hon vill gärna ha honom till populist, en politiker alltigenom pragmatisk (vad är skillnaden mot Le Pens opportunism?) men det skulle ju då omöjliggöra hennes ideologiska kritik. Man kan inte vara ideologilös och liberal på samma gång. Det är riktigt att Macron är en homus novus och det gör honom fri från etablissemangets belastningar. Men det gör knappast att man kan rubricera honom som populist i någon mer kvalificerad mening. Det är nog i Linderborgs ovilja mot liberalismen som skon klämmer. Att välja mellan liberalism och högerpopulism är som att välja mellan pest och kolera.
Märk dock Olle Svennings svar på DN:s kultursida (27 april). Good old Svenning! Han lyser med sitt vett, som så ofta förr.
28 april 17
 
Ingen blogg 1 maj. Nästa blogg tisdagen 2 maj.