En artikel i Jönköpings- Posten satte mig på spåret. Där stod att litteraturvetaren Birthe Sjöberg skrivit en artikel i Gudmundsgillets årsbok 2020. Hon har gjort ett fynd som hon anser gör slut på nittio år av spekulationer om Viktor Rydbergs sexualliv. Det lät spännande och nästan för bra för att vara sant. Vad kan man upptäcka så här långt efteråt? Intressant var det emellertid och jag rekvirerade årsboken från museet i Jönköping.
Men spekulationerna lär fortsätta. Man är lika lite som förut på säker mark. Det finns en rad indicier liksom förr, när det gäller Viktor Rydbergs sexuella läggning. Man har hittat avskrifter från kärleksfulla brev från Rydberg till en yngling och eftersom de innehåller fyra tankstreck i rad och tre punkter har man förmodat att här har något censurerats av avskrivaren, Rydbergs hustru. Men det var redan före Sjöbergs upptäck blott en förmodan.
Och vad är det Birthe Sjöberg har upptäckt? Jo, originalen till dessa brev. Och funnit att de inte har blivit censurerade, avskriften är identiskt med originalet. Tankstrecken och punkterna är i stället pausmarkeringar, menar Sjöberg. Och det finns ingen anledning att misstänka att de står för något annat? Jag har aldrig hört talas om att man gör sådana pausmarkeringar. Men kanske var det vanligt förr. Den alternativa tolkningen är ju att det skulle röra sig om en rydbergsk självcensur. Eller ännu sannolikare en fördold anspelning. Nu sätter jag ut dessa tankstreck och punkter, du vet vad jag tänker på, vad jag inte kan säga.
Birthe Sjöberg säger att till spekulationerna om Viktor Rydbergs sexuella läggning finns endast en källa, de förment censurerade breven. Och när det visar sig att de inte är censurerade så är saken slutgiltigt avgjord. Men så är det ju inte. Den främsta källan till Viktor Rydbergs inre värld är hans verk. Vad kan man ur det utläsa om hans behov och begär? Birthe Sjöberg nämner en dikt ”De badande barnen” som har anförts. Och det finns ett sådant avsnitt också i Vapensmeden. Och Sven Delblanc har utgett den först publicerade versionen av Singoalla. Som är betydligt mer avslöjande än den som läses nu.
Birthe Sjöberg berättar också att Olle Holmberg intervjuade en fru K., som var nära vän till Viktor Rydbergs hustru. Hon påstår att Rydbergs äktenskap förblev vitt. Vilket hon förklarar med hans sexuella läggning. Man måste vara kritisk till denna källa. Det har förflutit många år, minnet är alltid otillförlitligt. Dessutom hade Victor Svanberg redan framfört sina hypoteser om Rydbergs sexuella läggning vilket kan ha påverkat fru K. Det är riktigt att man inte bör tro för mycket på människors minnen. Men här finns en vägande invändning.
Det finns inga belägg för att Rydberg var utövande homosexuell pedofil. Vad frågan gäller är vilken driftsprofil han hade. Och där kan man inte veta något med säkerhet. Det betyder ju inte att man kan utgå från att han var heterosexuell. I den traditionella rydbergsforskningen har man utgått från det. Kan det inte säkerställas att han hade pedofila böjelser, så måste han betraktas som heterosexuell. Men varför det? I äldre tid är det lätt förklarligt: det var skamligt att vara homosexuell. Vissa böjelser var i sig skamliga, även om man inte levde ut dem. En modern och fördomsfri forskning bör naturligtvis inte utgå från någonting.
Birthe Sjöberg anför mot vissa querpersoner att de kan ha önsketänkt när det gäller Rydbergs läggning. Det borde väl i så fall i än högre grad gälla heterosexuella forskare som till varje pris velat förklara bort tydliga indicier.
Jag har läst hos äldre litteraturhistoriker att man antagit att Rydbergs intresse för sina manliga elever när han var informator avsåg att maskera att han egentligen var intresserad av deras vackra syster. Tala om heterosexuellt önsketänkande.
Och när det gäller fru K. Men hon är ju faktisk den enda källa vi har. ”Rydberg levde i asketism första delen av sitt äktenskap........ Då han senare närmade sig henne var hon trött på att vänta och ville inte”.
Varför skulle inte detta kunna vara sant? Vi har ju trots allt ingen nära vän till Rydbergs hustru som kan berätta motsatsen. Det tyder ju dessutom inte på att Rydberg hade genuint homosexuellt pedofila böjelser. Förklaringen kan lika gärna vara att han led av sexualskräck. En betydande skygghet i varje fall. Det kan i sin tur öppna för förklaringen att en blockerad heterosexualitet kom att styra driftens vägar.
Vi vet att han under skoltiden i Växjö hade en fasansfull upplevelse om vars art han aldrig velat berätta. Efter att ha läst Hjalmar Söderbergs berättelser om sin skoltid har jag alltid tänkt mig att det varit ett bordellbesök. Som skrämt den oskuldsfulle och modersbundne Rydberg. Men det kan naturligtvis vara vad som helst, sexuella övergrepp eller liknande.
Så frågan är alltjämt öppen.
8 okt. 21