Så gör Benjamin Katzeff Silberstein i Expressen en lifvendahl (13 dec, om Lifvendahl se min bloggpost 9 dec.). Det är mindre absurt men mer beklämmande. Mönstret är detsamma, man försvarar en dålig sak med något man tycker är ännu värre. Lifvendahl hänvisade till vapenstölder som regeringen på något sätt var ansvarig för. Silberstein hänvisar till antisemitismen i Malmö. Och det är verkligen en allvarlig sak. Därför är han mindre absurd än Lifvendahl.
Men det ena har ju ingenting att göra med det andra och kan därför inte tjäna som ursäkt. Eller har det det? Och här kommer beklämningen in. Antisemitismen i Malmö utövas ju främst av extrema muslimer. Så är det. Och det är en skam att man inte ha kommit till rätta med det. Det är värt all vår indignation och borde föranleda krafttag. När jag talar om extrema muslimer så vill jag inte offra ett vitten åt fördomen att graden av fromhet är proportionell med graden av rasism och våldsbenägenhet.
Här någonstans kommer beklämningen in. Sverigedemokraterna är ju främlingsfientliga och antimuslimska. Deras antipatier stannar inte vid extrema muslimer utan gäller muslimer generellt. Deras generaliseringar sopar åtminstone bort extremisterna också, kan man ju resonera. Därför gör det kanske inte så mycket att muslimerna blir en syndabock som judarna en gång var. Det är den obehagliga kopplingen det är svårt att låta bli att göra. Även om den inte sägs rent ut.
Silberstein borde betänka också de egendomliga uttalanden om judarna som vissa sverigedemokrater råkat undslippa sig. Var det inte någon partifunktionär som hade vissa tvivel på deras svenskhet. Var det inte någon som avslöjades med ett antisemitiskt skämt. Börjar man en gång tänka fördomsfullt och rasistiskt brukar inte judarna komma undan.
Paulina Neuding i Svenska Dagbladet (15 dec.) har till och med hittat en förintelseöverlevare som uttrycker samma åsikt som Katzeff Silberstein. Och till och med mer explicit. Det gör inte beklämningen mindre. Neuding har naturligtvis rätt i det hon vill bevisa. Att förintelseöverlevare kan ha olika åsikter sinsemellan och att de trots sina tunga erfarenheter inte bör betraktas som oemotsägbara. Men att ta politiska poäng med att ge löften, där populariteten bara blir större om löftet anses allvarligt och moraliskt förpliktande. Då blir det naturligtvis förödande för trovärdigheten om man väljer att svika dem. Och det kan man nog knappast prata bort.
18 dec.19