Nu presenterar Svenska Dagbladet en ny avhoppare från vänstern (28 aug.). Den här gången är det min vän Salomon Schulman. Kanske har man här fått tag på en genuin avhoppare. Schulman var vänsterman och vänsterns antisemitism fick honom att hoppa av. Hans artikel är dock svårt att bedöma eftersom den handlar så mycket om känslor och identiteter. Och så lite om ideologier och värderingar.
Schulman beskriver hur han som ung tog avstånd från religionen och blev ateist. Varför förblir oklart. De svenska judarna, d.v.s. de som inte hade tysk eller polsk bakgrund, tyckte att han sjöng vackert. Fast Schulman var i målbrottet och kraxade betänkligt. Är det detta hyckleri – som kanske var menat som en vänlighet – som upprör honom så?
Allt nog, han blir socialdemokrat. Och sedan dras han in i studentvänstern. Men han nämner aldrig maoismen.
Men låt oss försöka oss på något som Schulman inte ägnar sig åt, en ideologisk analys. Det är ju helt riktigt att en ateist inte är mosaisk trosbekännare. Det är också riktigt att en kulturradikal är antitraditionalist. Detta är dock inte något politiskt ställningstagande. Men fullt förenligt med socialism såväl som liberalism. Man borde som socialist – som får motiveras på annat sätt – inte vara troende eller traditionalist.
Hur var det med vänsterns antisemitism? Hur kunde den förekomma? Ja, denna antisemitism uppstod med mellanösternkonflikten. Här finns grunden till en nutida och synnerligen elakartad antisemitism. Vänstern tog stark ställning mot Israel. Varför? Tredjevärldismen, gissar jag. Tredje Världen har alltid rätt, vi måste stödja vietnameserna på deras egna villkor. Palestinier och araber identifierades med tredje världen. Israel var den första världens förlängda arm, i detta tänkande. Marxismen gav heller inget skydd mot fördomar. Intresset ljuger aldrig. Borgerlig bakgrund är misstänkt, judisk likaså. Därför kan du bli misstänkt, oavsett ståndpunkt.
Märk dock att en del framstående judiska intellektuella har varit mycket israelkritiska och ställt sig på palestiniernas sida.
Observera att de svenska maoisterna var nationella socialister. En patriotism som lätt kan slå över i främlingsfientlighet. Och som i vissa fall också gjorde det. Jag har en del enstaka exempel på det. Den socialdemokratiska antisemitismen härleder sig förmodligen snarare från en stark identifiering med utsatta muslimska invandrare. Man tar deras parti så starkt att man i extrema fall också identifierar sig med deras rasism och fördomar.
Men det är tvivelaktigt om socialdemokratin skall räknas till vänstern. Den har förvisso inget att göra med den maoism och studentvänster som Schulman kom att tillhöra. Jag tvivlar inte på att Schulman möttes av antisemitism. Och att detta fick honom att på nytt intressera sig för det judiska. Frågan är hur många konservativa drag han fortfarande bär med sig från just denna falang av studentvänstern.
30 aug. 21