Jag skulle vilja tala om definitioner. Så här skriver Kaj Schueler i Svenska Dagbladet (25 jan.) när han recenserar Björn Wiman. ”....då man givetvis kan hysa antisemitiska uppfattningar eller vara antisemit utan att vara nazist. Däremot är det inte möjligt att vara nazist utan att vara antisemit – antisemitismen är en av nazismens ideologiska grundpelare.”
Det är helt rätt. Men då får man problem med hur man skall benämna dem som sympatiserade med nazismens idéer i övrig men stod främmande för antisemitismen. Den var bara konstig, tyckte man, och valde att helt bortse från den när man i praktiken stödde nazismen. Man tolererade rasismen utan att gilla den. Och eftersom antisemitismen var en så central del av nazismen så är förbrytelsen här att bortse från ett vettlöst och fanatiskt judehat. Man kan naturligtvis också definiera detta som antisemitism. Men jag har en känsla av att denna typ av hållning var ganska vanlig i norden. Och Inge Scholl berättar i sin bok om den vita rosen att ungdomsledaren inte kunde förklara antisemitismen för tvivlande ungdomar. Utan fick tillgripa ”religiösa” argument. Detta måste man tro på utan att kunna begripa det.
En annan definitionsfråga kommer jag att tänka på när jag läser Joel Halldorfs i Expressen
(25 jan.) angrepp på Dagens Nyheter. Han spårar en sekulär puritanism, en rigiditet av religiösa proportioner hos tidningen. Det är helt riktigt, deras trångsynta moraliserande liknar mer calvinism är liberal vidsynthet. Drick och rök inte, bekämpa sexualarbete, res inte, handla inte i affärer,i synnerhet inte under coronan och om du är makthavare. Men jag anser inte att den tar sig uttryck i kampen mot högerkrafterna. Det är inte en renhetslängtan som gör att man bekämpar fördomar och egoism. Ondska handlar det definitivt inte om, det är stor skillnad mellan att vara ond och att vara fördomsfull. Och fördomar drabbar, får onda konsekvenser. Det handlar inte om att längtan efter renhet utan att försvara de mest utsatta.
Så blir Halldorf bara en av rösterna som vill förringa och relativisera högerpopulisterna. Men jag är övertygad om att mycket beror på att det gått 75 år sedan kriget. Hade inte nazismen lett till så förfärliga resultat så hade den nog åtnjutit en ganska bred popularitet. Och när de förfärliga resultaten blir historiskt allt avlägsnare så återkommer populariteten. Och eftersom man inte riktigt har klart för sig sambandet mellan idéer och resultat, så blir nazism i stället ett annat ord för ondska. Och då kan man inte förstå varför man orättvist blir brunsmetad. Ond är man ju inte.
27 jan. 21