En natts sömn har gjort att jag bättre förstår den ledare jag läste i Dagen i går. Tanken är förstås att en religiöst neutral stat inte med penningbidrag skall stödja en viss teologi. Den samfundsinterna teologiska debatten bör staten inte ekonomiskt söka påverka. Att kalla detta ”styrning” är visserligen ett starkt ord- det associerar till statliga diktat- men låt gå.
Däremot bör staten kunna lämna bidrag till att förutsättningslöst stimulera debatten, menar Boström. Det exempel har ger är visserligen konstigt. Det ”vi” som förbryllade mig skall antagligen tolkas som ”man”. Hur undviker man stötande konsekvenser av sin teologi? Det är väl knappast ett projekt som bör stödjas. Och frågan är om det ens bör diskuteras. Eftersom svaret är att antingen tar man konsekvenserna eller också omprövar man sin teologi.
Och samvetsfrågan för den enskilde står kvar. Vad gör man, som samhällsmedborgare, om man kommer underfund med att man genom sin teologi är oförmögen att dela det demokratiska samhällets grundvärderingar. Jag vet vad jag skulle göra i en sådan situation, jag skulle avstå från att rösta vid demokratiska val. Men detta kommer alltid att förbli en samvetsfråga för den enskilde. Det är inte samhällets uppgift att lägga sig i hur den enskilde löser sina samvetsfrågor.
Det handlar ju också i hög grad om hur man definierar demokrati och vad man menar med demokratiska grundvärderingar. Men den som försöker definiera demokrati så att det är möjligt för en demokrat att ta avstånd från homosexualitet får det inte helt lätt.
Men det är intressant med förhållandet mellan bibelsyn och homofobi. Den genuina homofobin har blivit allt svårare att upprätthålla, har för nästan alla människor fått ett drag av absurditet. Jonas Gardell är folkkär, pridefestivaler ett naturligt inslag i den massmediala rapporteringen. Så länge det fanns starkare fördomar i samhället i stort, kunde man vara lite oreflekterad, i synnerhet om man själv var heterosexuell och inte hade funderat närmare på saken. Nu känner säkert många, att vore det inte för Bibeln, så skulle jag inte ha några invändningar. Varför skulle deras läggning vara sämre än min?
Och så får man problem med bibelsyn och Gud och teodicéproblemet. Om det nu är o.k. med homosexualitet, varför är Gud i sin allvishet och allgodhet emot det? Jag önskar lycka till med debatten om bibelsynen. Kanske blir det svårt att intellektuell upprätthålla en vetenskapsfientlig och kunskapsfientlig attityd. Men ökad folkbildning och en tid där gudstron för länge sedan upphört att vara självklar. ”Om Gud finns, hur skall jag då tro, för att inte bara tro något som är dumt och strider mot vad vi alla vet och verkar konstigt och förvänt och ont?” Så resonerar den kloke sökaren.
25 jan.13