Jag har så smått påbörjat läsningen av en feministisk klassiker, Doris Lessings ”Den femte sanningen”. Den kom så tidigt som 1962, så tidigt att den kanske skall kallas förfeministisk, ty den från den tid då feminism ofta ännu kallades kvinnosak. Jag minns att en kvinnlig studentkamrat citerade ur den i brev till mig. De senaste åren har jag jagat för att fylla igen mina bildningsluckor. Och det här är väl en bildningslucka som det är nödvändigt att fylla igen.
I min blogg om Magda Omersphaic tog jag upp en skillnad mellan män och kvinnor som jag tyckte mig ha noterat. Som kanske är intressantare än de reflektioner jag gjorde igår. Naturligtvis är den i lika hög grad miljöorsakad som alla andra könsskillnader, utom de rent biologiska. Det jag pekade på var nämligen exklusiviteten i det kvinnliga valet. Att lusten tycks uteslutande kopplat till person.
Jag läser en kommentar hos Doris Lessing som kanske ger bakgrunden. En av hennes hjältinnor säger till den patriarkale man de diskuterar med: ”Men vi (kvinnor) har åtminstone mer vett än att vi använder ord som fysiskt och emotionellt som om de inte hade något samband med varandra”.
Jag minns att möjligheten att skilja fysiskt från emotionellt var en grundbult i mitt tänkande som ung sexualradikal. Det tycks mig absolut nödvändigt att vara öppen för möjligheten att göra denna åtskillnad. Varför? Helt enkelt av hänsyn till de missgynnade. För de för vilka sexualiteten av en eller annan anledning är blockerad och stängd är det hemskt att tro att man därför är utestängd från ett känslomässigt samspel med medmänniskorna. Och den som är utestängd från kärleken borde i alla fall få glädja sig åt sin sexualitet. Hårdhudad motståndare till pornografi och prostitution kan man vara, men då borde man också i konsekvensens namn vara motståndare till onani. Nämligen om motståndet baserar sig på omöjligheten och olämpligheten att skilja sexualitet från kärlek. Att betrakta onanin som en surrogatsexualitet tycks mig vara ett minoritetsförakt som vore otänkbart mot någon annan grupp.
Nå, det mera anspråkslösa förmodandet är att när både lust och kärlek finns är kopplingen naturlig. Så trodde jag en gång i min ensamhet. Nu är jag inte alls lika säker på det. Jag är inte säker på att lust har så mycket med kärlek att göra. En stor kärlek låter sig kommuniceras på många sätt, inte förnämligast genom om kroppen. Snarare bör det formuleras så att den kan kommuniceras till och med genom kroppen. Så pass mycket grek är jag. Den moderna kroppskulten, som också är en sundhetskult och de kristna försöken att heliggöra kroppen är mig djupt främmande. Så hjälp mig Zeus och Platon!
Naturligtvis är det inte dessa argument som framförs av motståndarna till prostitution och pornografi. Man talar i stället om att människors inte kan köpas och säljas. Men det är nu inte människor som säljs utan sexuella tjänster. Och en sexuell tjänst är inte en människa. Bakom måste alltså ligga en sexualsyn som betraktar sexualiteten som oundgängligen kopplat till vitala delar av människans identitet.
Att detta känns naturligt för den som inte fötts som kvinna men blivit det är knappast något argument. Allra minst om det uttalas med lessingsk arrogans.
24 maj 16