Göran Rosenbergs utbrott i Expressens igår var roande (16 juli). Han är synnerligen förargad på Maria Schottenius för hennes recension av David Brolins ”Omprövningar” i Dagens Nyheter. Men varför är han egentligen så arg? Han förnekar att Moderna Tider varit en högertidskrift, som var utpräglat USA-vänlig. Man stödde bara USA, när USA hade rätt. Det är dock en stor skillnad mot den gamla vänstern som aldrig stödde USA. ”Till skillnad från de andra 'renegaterna' som David Brolin benämner dem, kom Göran Rosenberg senare att stanna vid en socialliberal hållning”, skriver emellertid Schottenius. Det tyder väl på att hon ser Moderna Tider som den första, inte så långtgående, steget högerut.
Och snyggt såg det inte ut. Jan Stenbeck köpte ett antal renommerade vänsterintellektuella. Människor som hade status i vänsterintellektuella kretsar. Högerintellektuella hade inte kunnat påverka och dessutom hade de knappast den intellektuella statusen. Jag kritiserade när det begav sig ständigt Moderna Tider, och skälen var moraliska. Det har jag senare delvis ångrat. Det var utan tvekan en tidskrift med kvalitet. Man kan ju ha intressanta synpunkter, även om man saknar ryggrad. Jag kände mig väl delvis lurad, eftersom jag alltid tyckt att vänstern hade fel, men aldrig tvivlat på uppriktigheten i deras tvärsäkerhet.
Men nog tyder raseriet hos Göran Rosenberg på dåligt samvete. Han kunde ju ha ändrat mening mer stillsamt och med anspråklös blygsamhet. Låt oss välvilligt tro att Rosenbergs kranka blekhet och Stenbecks pengar bara av en slump råkade sammanfalla. Men ändå. Bör man låta en figur som Jan Stenbeck profitera på ens kranka blekhet?
Opinionsbildning handlar om makt. David Brolin kan man naturligtvis tiga ihjäl. Men när Maria Schottenius flyttat debatten till DN:s kultursida är den utvägen stängd. Jag gissar att vi kommer att få se en helt parad av ömma tår.
17 juli 15