Själv har jag aldrig förstått vitsen med religiösa friskolor. Det är ju en fråga som seglat upp i samband med konflikten mellan Jan Björklund och Birgitta Ohlsson. Så vitt jag förstår är båda parter anhängare av religiösa friskolor, då de ökar mångfalden. Men Björklund vill dra in stödet till nya religiösa friskolor medan de som redan existerar lämnas i fred. Det är naturligtvis infamt att insinuera att han vill lämna de kristna friskolorna i fred, men gardera sig för uppkomsten av nya muslimska friskolor. Men det blir svårt att förstå åtgärden eftersom den inte är principiell.
Men varför alls religiösa friskolor? Den vanliga skolan är ju religiöst neutral och borde därför vara god nog åt alla. Ingen behöver av religiösa skäl undvika den svenska skolan. Att den försvarar demokrati och vetenskapligt grundade fakta skiljer den ju inte från friskolorna.
Men vad kan vitsen med de religiösa friskolorna vara annat än ideologisk indoktrinering? Om friskolorna inte är det minsta religiöst präglade blir de ju poänglösa. Och där håller jag med Anna Dahlberg i Expressen. Ingen kan eller bör hindra föräldrar från att uppfostra sina barn religiöst. Det är en stor frihetsförlust att man inte väljer sina föräldrar, men det är nu en gång så. Det enda en sekulär stat kan göra är att skapa neutrala frirum. Det är inte mycket. Men garanterar i alla fall att barnet möter andra människor och synsätt som inte är ideologiskt präglade. Det måste öka individens framtida valfrihet.
Man kan naturligtvis hävda med Clara Sandelind i Hallands-Posten (19 sept.) att den svenska skolan inte är så neutral som den låtsas. Och det är naturligtvis lätt hänt att en och annan åsikt hävdas. Men eftersom det inte finns någon påbjuden linje så jämnar det förmodligen ut sig. Och diskussioner på lektionerna ger kontakt med åsikter från många håll.
Den enda fördel jag kan se med religiösa friskolor är att man har lov och högtider mer anpassade efter familjernas religiösa traditioner. Och det kan ju vara praktiskt. Annars kan jag inte se att det befrämjar annat än inskränkthet. Man skall respektera föräldraauktoriteten. Men den bör ingalunda vara obegränsad.
22 sept.16