Kawa Zolfagary har skrivit en kolumn i Dagens Etc (23 juni) som vittnar om så pass mycket insikt att jag blir hoppfull. Han är fullt på det klara med att rasbiologisk rasism är en sak och strukturell rasism en annan. Zolfagary beklagar sig över att han konstant behöver förklara hur modern rasism ser ut. På samma sätt brukar jag tänka. Hade människor bara läst mina artiklar så sluppe jag förklara. Varje gång.
Men nu är det så att varje gång man använder ett begrepp, som kan leda till missförstånd, så får man förklara vad man menar. Det är jobbigt men lika för alla.
Och här har vi egentligen tre betydelser av rasism som är så olika att man kan ifrågasätta det lämpliga i att använda samma ord. Rasbiologisk rasism, kulturell rasism och strukturell rasism.
Varför använder man samma ord för dessa tre skilda företeelser. Ett skäl är att man vill utnyttja den starkt negativa känsloladdning som begreppet rasism har fått. Det är ett vällovligt syfte, men är det egentligen intellektuellt hederligt?
Nå, Zolfagarys motivering är att resultatet är det enda som betyder något. Låt oss hålla detta i minnet.
Och låt oss titta på skillnaden mellan rasbiologisk rasism och kulturell rasism. Då ser vi lätt att Sverigedemokraterna är kulturella rasister men inte rasbiologiska. Jag har påpekat det vanskliga i begreppet kulturell rasism. Ty då uppstår dilemmat: Hur skiljer man kulturell rasism från befogad kritik av inhumana drag hos kulturmönster? Ingen i svensk debatt har tagit upp denna tanke. Jag har ingen lösning, men jag ser ett dilemma här. För det är helt klart att den moderna rasismen är en kulturell rasism. Det kan tyckas ointressant om man föraktar främlingar av genetiska eller av kulturella skäl. Det fördomsfulla föraktet är ju detsamma. Men det kan alltså inte betyda att kulturella mönster alltid är okritiserbara.
Strukturell rasism är naturligtvis ett begrepp som man kan använda sig av. Men vad betyder det? Man talar om strukturer. Men handlar det alltigenom om mentala mönster eller är strukturerna också något mera? Är det något i stil med omedvetna fördomar? Varpå beror mönstren och vad skall man göra för att destruera dem? Hur förhåller det sig med den enskildes ansvar?
Varför väljs en människa bort från en anställning på grund av sitt namn? Varför stoppas just en mörkhyad av polisen? Det kan man, om det känns bra, klassificera som strukturell rasism. Men sedan kan man kanske ställa de intressanta frågorna.
Jag kan tänka mig att en arbetsgivare tänker att om jag undviker att anställa främlingen så blir det inga kulturkrockar. Det är inte otänkbart att en chef har en känslig prestige och har en auktoritet att upprätthålla. Därför måste han med kraft kunna driva sin linje, hävda sin rätt mot de anställda. Vilken risk tar han inte om han har anställda, som han inte förstår. Det undergräver hans auktoritet, det är en osäkerhet han inte vill ha. Och eftersom han känner till att det finns debattörer som Zolfagary så är han rädd för att han vid varje konflikt med en invandrare blir anklagad för rasism. Mot svenskar kan han tryggt vara så översittande som han egentligen känner för att vara. Bara detta att han kan ha bekymmer med att uttala och komma ihåg namnet försvagar hans auktoritet.
Jag har tidigare påpekat att om man är rädd för kulturkonflikter så är det snarare de svenska rasisterna som inte borde anställas. Men de är inte lika lätta att känna igen på sitt namn.
Sedan tror jag att om polisen har föreställningen att svartskallar är skummare än andra så är det något mer än strukturell rasism. Det är snarast kulturell rasism. Det är en medveten misstro.
Så jag har en viktig kommentar och den är inte infam. I stället för att beklaga er över att människor har svårt att förstå: Definiera era begrepp, skärp er tanke! Jag tror på er kapacitet.
25 juni 14