Det intressant att högern ser ut att vinna det politiska spelet i Sverige. Det kan handla om gamla traditioner. Att de ekonomiska intressena väger tyngre än moralen. Det är väl ett högertänkande jag minns från 50-talet. Det enda högern talade om på den tiden var skattepolitiken.
Kanske är det också en förklaring till att högerliberalismen kom att överflygla konservatismen. Det är väl inte så noga med värderingar, det är plånboken det är noga med. Men numera finns det ju ett parti på högerkanten, sverigedemokraterna, som är synnerligen noga med värderingar. Egendomligt nog tillämpar det nolltolerans. Vilket betyder, att om man vill företräda partiet är det tabu att uttala just de värderingar som gör människor till sverigedemokrater. Som utomstående vill man ju gärna tro att människor är uppriktiga och man måste ha goda skäl för att anklaga någon för hyckleri. Men uttalar du dig som sverigedemokrat grovt rasistiskt, sexistiskt eller homofobt så får du inte längre representera partiet. Men om någon är uppriktigt i att vara antirasist, antihomofob och för könsjämlikhet? Varför, i alla gudars namn, är hen då sverigedemokrat?
Men politik är det möjligas konst. Fredrik Haage i Smålandsposten som redligen skällt på högerliberalerna, inte därför att de är höger, utan därför att han inser att de är liberaler, byter nu fot (26 okt.). Vad är det som säger att just liberaler är mer intresserade av idéer än av makt? Vi konservativa är det ju inte. Nu kan sverigedemokraterna ge oss chansen att komma till makten och få igenom vår ekonomiska politik. Som Björnstjerne Björnson sa vid ett speciellt tillfälle: ”Nu gjaelder det at holde sammen.” Nu är det inte jude eller grek, liberal eller konservativ, nu är vi alla ett i maktens och plånbokens namn”. Man blir lite rörd.
31 okt.18