Karin Pihl i Expressen gick igår (21 juli) till angrepp mot Martin Modéus. Sällan har det kränkta susförnuftet talat så distinkt. ”Känslor, är inte argument, präster” är rubriken och det är alldeles sant. Men kanske inte riktigt adekvat som replik.
Vad Martin Modéus gör är att belysa vår existentiella situation genom att höja blicken. Och när jag säger så misstänker jag starkt att uttrycket ”existentiell situation” inte är fullt begripligt för Karin Pihl. Jag tror inte att hon får någon association överhuvudtaget när hon hör den formuleringen.
Det är aningen problematiskt. Ledarskribenter är nämligen vår tids predikanter. Inte genom att vara särskilt känslosamma men genom att de har motsvarande auktoritet och vägledande funktion som det gamla prästerskapet. I den meningen är de andliga ledare, jag menar ideologiska förkunnare. Idag är en enkel ledarskribent på Expressen långt inflytelserikare än någon biskop, hur anspråkslöst dessa ledarskribenter än kallar sig vanliga dödliga. De är kompetenta lösare av våra praktiska problem. Men det är aningen hemskt att de aldrig ställt sig frågan vad det är att vara människa. Det har jag tänkt på långt innan jag läste Karin Pihl. Någonting tycks ha gått förlorat här.
Nå, Lars Calmfors, som nog tycks Karin Pihl begriplig, har erkänt att migrationspolitiken handlar om moraliska val. Och för att göra ett moraliskt val måste man använda både sitt förnuft och sin känsla. Det tjänar ingenting till med något känsloförakt, har man inte förstått det, har man inte förstått vad värderingar är. Och nu menar Calmfors att valet handlar om hur mycket altruism vi orkar med. Naturligtvis kan man ropa på förnuft och argument men man kommer inte så långt med det. Valet kan aldrig bli något rent förnuftigt. Så långt kan nog Karin Pihl och kollegorna på ledarsidorna hjälpligt hänga med.
Det är i det läget som biskopen yttrar sig.
Det där med att inse sitt vals konsekvenser är svårt, i synnerhet som det aktualiserar det obehagliga ordet skuld. Och ord som ”nåd” och ”hopp” torde än en gång utmana ledarskribentförnuftet. Det är inte mycket att säga om det. ”Religion är inte argument, präster”
Nej minsann. Och det är inte heller avsett att vara det.
Men varför måste man bli så förargad bara för att man påminns om att det finns dimensioner som man inte har förmågan att se. Man kan ju inte begripa allt.
22 juli 16
 
Bloggen försenad på grund av driftsstörningar på nätet.