Jag läser Niklas Orrenius reportage om KD i Dagens Nyheter (25 juli). Jag har lätt att förstå att många fromma väljare har svårt att känna igen sitt parti. Det förefaller ju rimligt att mena att kärnan i den kristna etiken är medmänskligheten.
Det har rimligtvis präglat många människor djupt.
Det har inte gjort livet lätt men man har insett allvaret i kravet på medmänsklighet.
Nu är förstås etiken inte kristendomens enda poäng. När det höjs en kritik mot en politiserad kyrka kan man, om man så vill, se detta som ett värnade av andra aspekter av kristendomen än de etiska. Men om denna kritik betyder något annat än ett avståndstagande från en partipolitiserad kyrka, blir den orimlig. Det är naturligtvis absurt med en kristendom utan etik.
Etik får rimligtvis också politisk konsekvenser. Att den kyrkans etiska hållning måste stå oberoende av partipolitiken kan förefalla självklart. Men det blir ödesdigert om ställningstaganden från de politiska partierna skulle hindra kyrkan att på teologiskt-etiska grunder ta ställning. Om kyrkans ställningstaganden råkar sammanfalla med eller motsäga ett eller annat ställningstagande från de politiska partierna är det inte kyrkans problem.
Men KD då? KD är ett politiskt parti. Vad är kärnan i deras ideologi. Man kan ju gå längre tillbaka än till Alf Svensson. Och i stället fundera på hur det var på Lewi Pethrus och Birger Ekstedts tid. Då ser man genast att partiet inte bildades för att bekämpa de andra partiernas brist på medmänsklighet och snävt egoistiska intressepolitik. Utan det var att bekämpa normlöshet och avkristning. En auktoritär moralkonservativt bålverk mot samtidens liberalisering. Dagens tal om lag och ordning, straffskärpning, ligger faktiskt i linje med det. Moralkonservatism är en aspekt av den politiska konservatismen.
Svårare blir det naturligtvis när det gäller hur man skall behandla utsatta människor stadda på flykt. Där är bortstötningsmekanismerna svårare att motivera utifrån vilken rimlig bibeltolkning om helst. Har man nått gränsen för hur mycket man kan utblotta sig? Eller ser man inte problematiken?
Nå, partier är föränderliga storheter. Och som Mats Erik Molander skojade på 50-talet: ”Man måste följa den inre rösten. Jämte Kyrkomötets beslut.” Praktiska komplikationer kan göra det svårt att vara rakryggad. Jag tycker det är enkel att konstatera att Liberalerna svikit liberalismen. Vad är KD:s ideologi? Den kristna etiken? Och är verkligen medmänsklighet kärnan i den kristna etiken? Tittar man på kristenhetens historia kan man för all del undra.
27 juli 21