Opinionens vindar
Gode läsare! Hur är opinionsläget i vårt kära fosterland? För att undvika att någon blir vilseledd, några kommentarer till min onsdagsblogg (14 mars). Den handlade om muslimska bönerop och religiösa friskolor. Den var en polemik mot Joel Halldorf i Dagen, som menade att motståndet mot dessa båda företeelser kunde jämställas och uttryckte religionsfobi.
Nå, jämställas kan de inte. Det senare är rimligtvis en mycket viktigare fråga. Och mycket kontroversiell. Samma dag som min bloggpost publicerade hade DN en huvudledare till försvar för de religiösa friskolorna. Och Svenska Dagbladet hade en stort uppslagen debattartikel, där ärkebiskopen och andra religiösa företrädare, inte oväntat, gick på samma linje. Endast den förträfflige Yngve Suneson i Skånska Dagbladet gick på min linje. Men utan att förolämpa en förnämlig malmötidning så väger det inte lika tungt.
Nå, Nya Wermlands - Tidningen hade en kommentar som var förtjusande i sin naiva cynism (14 mars). Varför förbjuda kristna friskolor när det är muslimerna som är problemet. Skit detsamma med principer och demokratisk lika behandling. Här gäller det att klämma åt.
När det gäller bönerop däremot hade jag den här gången vinden i ryggen. Man tycker rätt allmänt som jag på de stora tidningarna. Endast debattörer som förlorat sitt anseende som Ann Heberlein tycker något annat. Per Bauhn är ju ett intressant kapitel. En skarpsinnig filosof som företrädde radikala men långt i från marxistiska positioner i Obs kulturkvarten när jag själv var verksam därstädes. Sedan har han försvunnit till Kalmar och högervridits. Man blir knappast dum i huvudet av att högervridas men det har en del andra sorgliga konsekvenser.
Nå ja, även Tove Lifvendahl i Svenska Dagbladet har yttrat sig i frågan, men det var så illa tänkt och skrivet att jag bortser från det. Sak samma, är man chef för en stor tidning ledarsida så väger ens ord tungt. Hon anser det vara en komplicerad fråga men är troligen mot böneutrop. Gardera med kryss.
Detta alltså sagt, därför att det inte var mitt mest kontroversiella ställningstagande som väckte protester utan det minst kontroversiella. Jag har för övrigt en viss sympati för Heidi Avellans inställning att det religiösa friskolorna aldrig borde ha etablerats men det vore grymt att stänga dem eftersom de finns och fungerar (Sydsvenskan 15 mars). I synnerhet som man anar att cynikerna på karlstadsavisen har rätt. Syftet med att stänga friskolorna är det populistiska att tillfredsställa muslimhatarna. Hur principiellt riktigt det än är.
Jag förmodar att debatten kommer att fortsätta. Som den brittiske satirikern C. Northcote Parkinson konstaterade det är inte de stora och viktiga frågorna som väcker mest debatt, utan de små. Som envar kan ha en åsikt om. Det är också många svenskar som blir lyckliga när man kan förvandla en principfråga till en svensk kompromiss. Ideer förutsätter ett abstrakt och distanserat tänkande och inte de praktiska lösningar som postlutheraner älskar. Att komma överens är allt. Så bered en på att frågan kommer att ältas ett tag till.
19 mars 18
6 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Jaget i tiden
Nästa inlägg: Burkakonflikt?
Jag tog inte upp frågan om religiösa/konfessionella friskolor, därför att jag har samma uppfattning som du i den frågan. Men du har missförstått mig ifråga om debatten om böneutrop. Vad jag argumenterar emot är att religionsfriheten bör tolkas så, att en religiös praxis som böneutrop automatiskt följer av den och att ett icke-tillåtande av böneutrop vore en inskränkning av den och ett brott mot demokratiska principer – den ståndpunkt du intar – om man hindrar den minoritet som vill ha böneutrop från möjligheten till böneutrop. I stället handlar det om en inomislamsk konflikt om en religiös praxis. Om man alltså i n t e tillåter böneutrop, följer av argumentet om minoriteters rättigheter enligt religionsfriheten att e n minoritets rättighet åsidosätts. Men om man tillåter böneutrop, följer det av samma argument att en a n n a n minoritets rättighet åsidosätts, nämligen de muslimer som inte vill ha böneutrop (i förhållande till resten – icke-muslimer, kristna, ateister, indifferenta etc. – är de en minoritet). Det spelar alltså ingen roll hur man gör i det här fallet: man kommer alltid att inskränka en minoritets rättigheter; Eli Göndör inser det och han argumenterar för en kompromiss. Om det är en lyckad lösning undandrar sig min bedömning. Men då frågan gäller minoriteters rättigheter, som i det här fallet (där gruppen muslimer är delad i frågan), är det muslimernas inställning som är avgörande ur rättighetssynpunkt. Det är två minoriteter som står mot varandra – en större grupp mot en betydligt mindre, där likväl båda grupperna måste betraktas som minoritetsgrupper, nämligen i förhållande till resten av medborgarna. Detta är inget exklusivt, dvs. ovanligt, problem i sammanhang, som har med tillämpningen av religionsfriheten att göra, och man bortser från den centrala aspekten i frågeställningen om man utgår från att det måste vara majoritetsförtryck och ”bara handlar om makt”, som du anser, därför att en majoritet av befolkningen är emot böneutrop. Det är inget giltigt argument. Själv lämnar jag frågan öppen: den får lösas av muslimerna inbördes. 60 procent av hela befolkningen är emot böneutrop, 21 procent för enligt en Sifo-undersökning (se vidare Paulina Neudings kolumn https://www.svd.se/inte-nodtvunget-att-acceptera-b...).
Är Per Bauhn högervriden? Det anser inte jag. Det anser inte heller Ingvar Johansson, som du ju känner till väl. Han skrev bland annat i Filosofisk tidskrift förra året (jag måste utesluta resten av texten här): ”Ingen svensk filosof har i det här millenniet gjort en sådan insats för att försvara mänskliga rättigheter som Per Bauhn. Och det utan att förfalla till nyliberalt tänkande.” Ann Heberlein må ha ”förlorat sitt anseende” genom olika ideologiska manövrer, men det hindrade uppenbarligen inte henne från att skriva en välargumenterad artikel om böneutrop.
Eftersom debatten om religiösa friskolor pågår för fullt, ska jag inte kommentera den nu. I den strömning som har kallats religionens återkomst återtar nu kyrkorna förlorad mark, vilket framgår klart av den debattartikel av Sveriges kristna råd du refererar till (SvD, 2018-03-14). Religioner, religionsutövning och religiösa uttryck ska kunna förekomma överallt i samhället. Någon särskild sekulär zon vidkänns överhuvudtaget inte längre. Det är helt i överensstämmelse med vad islam föreskriver: ingen åtskillnad finns mellan religion och samhälle. Man citerar ett utslag i Europadomstolen: »Europadomstolen har slagit fast att rätten till pluralism inom undervisningen och utbildningen är väsentlig för att bevara det demokratiska samhället samt att sekularism också är en filosofisk/konfessionell övertygelse och därmed inte neutral.« Det är den senare delen av formuleringen som är intressant i sammanhanget. Det är naturligtvis fullkomligt absurt – om detta är en korrekt återgivning av domslutet – att sekularism är en filosofisk/konfessionell övertygelse. Sekularism är ingen övertygelse alls; det har inte den konnotationen.
Tuus Dag Wiberg
Broder!
Min bloggpost var ett försök att beskriva opinionsläget. Att du teg för att du höll med mig betyder ju inte att alla andra håller med mig. Den som läser min blogg men saknar överblick över svensk debatt kan få en falsk bild.
Det är riktigt att dåligt anseende som debattör inte säger något om kvaliteten på ett enskilt inlägg. Men kan ha betydelse vid bedömningen av opinionsläget.
Den inommuslimska konflikten är inte relevant. Precis som yttrandefrihet gäller religionsfrihet envar. En minoritet har inte rätt att tysta en ännu mindre minoritet. Man kan inte rösta om Dag Wibergs yttrandefrihet. Inte heller är det en värdekonflikt med dem som tycker att Dag Wiberg skall vara tyst. Är det så svårt att begripa.
tuus Lars Westerberg
Broder!
Tack för ditt svar. Där du vidareutvecklar och förnyar dina tankegångar. Jag finner frågan om just böneutrop enkel och mycket talar för Eli Göndörs tanke att det mesta av debatten bygger på att man intellektualiserar en känsla (spontan intolerans).
Det finns ohyggliga mellanislamska konflikter (mellan sunni och shia t.ex.). Och det är synnerligen problematiskt när en extremt auktoritär och teokratisk inställning skall samsas med sekulär demokratism. Det är därför det gör mig så ledsen när man bråkar om småsaker.
tuus Lars Westerberg
Broder!
Redan i min förra replik märkte jag att jag började upprepa gamla argument. Så det är dags att sluta. Går inte de argument man tycker är konklusiva fram så är det ingen ide att upprepa dem. Så tack för den här debatten.
Tuus Lars Westerberg