Det finns människor som älskar sin morgontidning. Som njuter av tidningsläsningen som deras bästa stund på dagen. Och som finner det särkilt njutningsfullt på helgdagarna när man har gott om tid för denna verksamhet.
Ofta är det en speciellt tidning som är föremål för deras kärlek. Det är inte så konstig, den stora kärleken är ofta monogam.
Själv är jag en hängiven tidningsläsare, men jag tillhör inte själv denna grupp. Jag är en stressad mediakonsument som idag kollar ett 25-tal tidningar på mitt bibliotek. Under mina studentår läste jag tre tidningar om dagen, Sydsvenskan, DN och Aftonbladet, men någon gång under 70-talet svällde konsumtionen betydligt. Jag är mannen som allt sedan dess löst den Görsta Ekmanska konflikten mellan Aftonbladet och Expressen, med att välja båda. Min ambition var att följa tidningarna i Stockholm, Malmö och Köbenhavn, minns jag. Från början av 80-talet fick jag min nuvarande inriktning.
I dag läser jag två tidningar en dryg timme på morgonen. Dagens Nyheter och Sydsvenskan. Jag hade länge tre morgontidningar, alltså även Svenska Dagbladet och det beredde mig inte liten vånda att avstå från detta. Och jag gjorde det endast av ekonomiska skäl. Men idag tänker jag att jag inte har kapacitet för att på ett koncentrerat och eftertänksamt sätt konsumera mer än två tidningar. Men denna eftertänksamma och kreativa tidningsläsning är det närmaste jag kommer ett njutningsrikt tidningsläsande.
Sedan hastar jag till biblioteket för att läsa resten. Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Skånska Dagbladet och Dagen. Och så alla landsortstidningar, ett 25-tal, som sagt. Och så köper jag kvällstidningarna, lättare nu när de egentligen bara är två. Fast ibland blir jag tvungen att köpa Kvällsposten när den innehåller lokalt material som jag inte vill avstå från.
Ni tycker förstås att det här är skepparhistorier, det står inte i mänskligt makt att läsa så mycket tidningar. Men inte ens som nitisk student läste jag något annat i tidningarna än kultur- och ledarsidor. Med visst rimlighet kan man säga att jag aldrig läst en tidning. Jag minns ännu från 70-talet när jag inhandlade en fyra, fem tidningar och biträdet påpekade att det var hemskt med det där mordet. Och det var ingenting jag kände till, trots att alla mina tidningar hade det på första sidan.
Min bilioteksläsning består alltså av en snabb blick på ledarsidan och kultursidan. Skulle jag upptäcka något som ser intressant ut, kopierar jag artikeln och läser när jag kommer hem. Genomgången tar en timme eller två. Och också i husorganen skumläser jag idag mycket och hoppar över en del.
Jag tror att många som gör som jag. Men de använder sig av nätet i stället.
Men för den njutningsfulle läsaren av en tidning känner jag varmt. Och jag tänker mig att goda dagar, när jag känner mig klarvaken och koncentrerad, kan jag min korta morgontimme uppleva något av detsamma. Tidningsläsning som ren njutning.
31 jan.13