Trötthet, efter en dags städning. Vi är alla främlingar i tiden.

Tänker på min ungdom då det gällde att vara vänstrast. Nu gäller det att vara kränktast. Jag läste någon som skrev apropå religiösa inslag i våra traditionella julsånger, att skulle man rensa bort allt detta, så blev det bara ”Hej, tomtegubbar” och ”Tipp, tipp” kvar. Skribenten måste ha bortsett från hur kränkande ”Hej tomtegubbar” är för oss nykterister. Och tänker ingen på vilket hån det är mot oss med sömnsvårigheter med tomtar som hoppar fram ur vrårna. Så är det hela tiden, alla tänker på sin egen kränkthet, och ingen tänker på min. Varför skall det vara mindre värt att ha sömnsvårigheter än att vara icke-kristen. Du är väl inte empatistörd, kära medmänniska!

Skämt å sido. Jag ville inte vara vänstrast ty jag var liberal.

Nu vill jag inte vara kränktast av samma orsak. Vi kämpade för ett samhälle med vidgade toleransramar. Och så blev det så här.

Jag såg på Kulturnyheterna att en teaterchef i Borås talade om massmedias fäbless för manliga genier. Exemplifierat med Stig Larsson, Ulf Lundell och Ingmar Bergman. Det är så vitt jag förstår ett dubbelt problem. Dels massmedias smak för sensationalism. Känslan skall aktiveras, hakorna skall tappas! Det dummaste, skamligaste och mest fåninga säljer mest. Den som får flest kommentarer vinner.

Och beträffande genier så gäller det, helt könsneutralt, att en genialsik person kan säga dumma saker och en dum kloka saker. Och ingen debattör väger tyngre än sina argument. Det räcker med intellektuell hederlighet för att se detta. Jag citerar ett kvinnligt geni: ”Det vackraste i världen är bara redlighet. Men det gör ensamt liv till liv och verklighet.”

Man hade ju kunna räkna in också August Strindberg bland de manliga genierna. För bara för några decennier sen var han beundrad av alla småpojkar. Nu tror jag han har försvunnit såsom alltför svår, 1800-talsförfattare som han är. Jag brukar ofta citera: ”Jag har icke det skarpaste huvudet-men elden; min eld är den största i Sverige”. Insiktsfullt. Jag vet visserligen med mig att jag är dum i huvudet, men känslostark är jag. Mycket av det han säger, i synnerhet om kvinnor, bär syn för sägen.

Det slog mig att drömspelet, ”mitt mest älskade drama, min största smärtas barn” är en bild av småsinthetens helvete. Den som lider av att gardinerna hänger snett får lida mycket.

Mitt ideal är på något sätt det motsatta. Som hos de gamla buddhisterna. ”Med hjärtat vordet stort, vidsträckt, djupt, bottenlöst, befriat frän all ond vilja.

29.12.12