Det finns en obesvarad fråga (eller snarare frågekomplex) som ständigt dyker upp i debatten. Den ger alltså hela tiden stoff till nya funderingar. Man kan avvisa alla falska svar och försöka ge ett eget. Som blir mera vagt och inte nödvändigtvis bättre underbyggt. Eller avstå från att ge något svar och hoppas att ens grandiosa – ehuru självklara – vederläggningar, kan vara tänkvärda nog.
Det handlar om kultur. Kultur i betydelsen konst (litteratur, bildkonst, musik). Och frågorna i frågekomplexet är; Gör konsten oss till moraliskt bättre människor? Till finare humanister? Är det nyttigt med konst och kultur? Ökar vår kulturtillägnelse vår samhällskompetens? Ökar den vår förmåga att ta oss fram i samhället, bättre klara vår roll som medborgare? Gör konsten oss lyckligare och gladare?
Alla dessa frågor kan ju besvaras med nej. Med vissa modifikationer. Och det finns många som finner detta vara en chockerande insikt, väl värd en kulturartikel. Efter detta skickliga genomskådande, kan man antingen lämna frågan om varför man egentligen skall bry sig om konst och kultur öppen eller försöka sig på vaga och misslyckade svar. Kanske kan man älska konsten på rent djävelskap? Eller kanske börja tro på tesen om konst för konstens egen skull (l'art pour lárt). Vilket är att upphöja konsten till religion. Det är inte människan som är viktig, utan Gud. (Se Jonas Thentes artikel D.N. 28.9).
Men frågorna upplöses om man tänker klart. Konsten är nämligen nyttig om man inte använder sig av ett alltför snävt nyttobegrepp. Om man anser att människan är alltings mått och att människan inte är till för samhället utan samhället för människan. Då finns det en annan nytta än samhällsnyttan. Människan är inte bara samhällsmedborgare. Konstens uppgift är inte att förbättra vår ställning i samhället eller få oss att fungera bättre där, andra till gagn. Mer produktiva, mindre bråkiga och krångliga. Men det är sant att läsning av skönlitteratur ökar den språkliga kompetensen. Och jag tror att det endast är när språket har en koppling till fantasi och känsla som den språkliga kompetensen tidigt kan grundläggas. Den, som läste Per Svensson i Sydsvenskan i går (29.9), ser en plädering för semantisk analys och som framhåller kritiskt tänkande såsom värdefullare för en tonåring än skönlitteratur. Men jag tror att man behöver grundlägga språkkompetensen tidigare och då är skönlitteraturen överlägsnare. Kritiskt tänkande kan man locka en tonårig med, men då har man redan haft språket länge. Men denna eventuella samhällsnytta är på sin höjd en spin -off -effekt.
Gör oss konsten till bättre människor? Nej, men den gör till bättre rustade människor. Litteraturen ökar vår människokännedom, skärper vår psykologiska skarpblick, vilket naturligtvis är användbart både för goda och onda syften. Och konsten är bara en av faktorerna som formar oss till människor. Vem tvivlar på att det är bättre att vara rik än fattig? Ändå kan man fråga sig om rikedom gör oss lyckliga, om den rike alltid är bättre ställd än den fattige. Och det beror naturligtvis på att det finns fler faktorer att räkna med. Konsten är en av de saker som gör oss bättre rustade. Nazisterna blev inte onda för att några av dem uppskattade konst. Konsten kan inte utplåna alla mänskliga störningar, t.ex. en barndom präglad av svart pedagogik. Och skönhetsdyrkare kan man ju vara – konst för konstens egen skull -fast man är ond.
Litteraturens nytta är alltså är att den gör oss insiktsfullare, mer reflekterande, gör oss bättre rustade att klara våra nära relationer och kan i bästa fall bygga upp ett motstånd mot livets eviga besvärligheter. Döden, sorgen och den olyckliga kärleken. Att få lite stil på vår olycka, för att tala med Hjalmar Söderberg. Om vi är goda människor kan vi använda den för att bli bättre fungerande medmänniskor.
Och jag tror inte att litteraturen bör påtvingas någon. Den viktigaste insatsen en folkbildare kan göra är att betona den subjektiva karaktären i all konstupplevelse. Sök den konst som känns viktig och nödvändig för dig själv. Litteraturen är ett rikt landskap, det finns något för envar. Men sök inte enbart bekräftelse, bevara din nyfikenhet på det för dig främmande. Det kan förbli obegripligt för dig, men det kan komma att vidga dina gränser – plötsligt ser du att det är bra! Var inte så högmodig att du tror dig oförmögen att växa.
30 sept.13