Alexandra Ivanov på Svenska Dagbladets ledarsida har en iakttagelse som jag många gånger gjort. ”Hela Sverige svänger” säger hon om migrationspolitiken (23 juli). En åsikt som nyss var illa sedd är numera påbjuden. En svensk konformism som dock kan svänga 180 grader till en ny konformism. Sådant kan förvilla en ung människa och det förvillade mig när jag var ung.
Jag mådde illa av den marxistiska vänsterkonformismen, men jag trodde att denna fanatism, att man hade så ringa fördrag med oliktänkande, också garanterade en oföränderlighet. Vad som än skulle hända, människor som var så tvärsäkra kunde naturligtvis inte ändra sig. Visst kunde man så småningom inse sina misstag, men de hållfasta insikterna skulle man inte överge. Men det var tvärsäkerheten och ofördragsamheten mot oliktänkande som skulle bli mer bestående än någon insikt.
Vad är det egentligen som går igen idag? Förnuft och humanitet verkar nu vara lika tabuerat som fördomar var förr. Johan Hakelius i Expressen (23 juli) förargas över alla som följer med strömmen och excellerar i självklara fördömanden av Donald Trump. Det finns en underlig dubbelhet i hans artikel. Att ta avstånd från Trump är dåligt eftersom alla vettiga människor gör det. Ändå sitter Hakelius och läser Prolätären och finner Frank Baudes fördomar vara befriande klarspråk. Det är nu inget konstigt att en konservativ känner igen sig hos en annan konservativ, att högerpopulister känner sig besläktade med vänsterpopulismen. Motsägelsefullheten ligger i att klaga över att människor tar avstånd från det som det är självklart att ta avstånd från. Men hur självklart är det att ta avstånd när man samtidigt hyllar det? Varför är Donald Trump värre än Frank Baude?
Men jag tänker på mina egna fördomar. I Aftonbladet skriver en Helena Trotzenfeldt (23 juli) om hur reinfeldtmoderater trakasseras inom sitt parti. Hur lätt är det inte att tänka att Reinfeldts anda av humanitet och liberalism hade dålig förankring inom högern. Att det där med öppna hjärtan står i bjärt kontrast till ruvande över penninghögen. Liberalismen var bara ett medel, som tjänade en tid, men aldrig nådde hjärtat. Jag får akta mig så att inte min bild av högern förvandlas till en karikatyr.
26 juli 16