Jag avslutade mitt blogginlägg i går på ett sätt som kanske kunde verka förbryllande. På vad sätt kunde kännedom om mitt vindlande förflutna hjälpa läsaren att förhålla dig kritisk till mig? Förkaringen ligger naturligtvis i att jag är väl medveten om att man inte bara kan tala om maktens korruption. Utan också om maktlöhetens och vanmaktens. Det är lätt att hamna i bitterhet, rättshaverism och fixering vid frågeställningar, som kanske inte är så allmänintressanta. Människan står där med sin kärlek, sin sorg, sin skuld och sin olycka och funderar på sitt liv. Mycket verkar då ointressant och irrelevant. Världslitteraturen verkar ha mycket att säga, dagens debatt föga. Då är det synd om en outsider, om han kört fast.
Stor sak i det. Nu vet du var du har mig.
Kristian Lundbergs senaste bok recenserades i går . Det råder stor enighet om att han är en betydande författare. När Helle Klein recenserade honom i Sydsvenskan råkade hon nämna den samtalsbok Lundberg skrivit tidigare i år tillsammans med Crister Enander. Det måste ha förbryllat mången läsare ty den hade läsaren aldrig tidigare hört ett ord om. Och vad beror det på? Jo, att alla tidningar i Stockholm, Göteborg och Malmö har tigit om den. Själv har jag hittat inalles fyra recensioner i landsortspressen, men det kan ju hända att jag missat någon.
Varför behandlar man en viktig författare som Kristian Lundberg så? Ja, han hade säkert fått fler recensioner, om det inte varit för Crister Enander. Han är nämligen en annan sådan där outsider i svenskt kulturliv och anses inte böra förekomma på agendan. Han har gått- och går i denna bok- hårt fram med diverse kulturskribenter och det är naturligtvis inte trevligt. Den, som är utanför cirklarna, strider helt visst mot kultursidornas linje. Och deras linje-deras i detta fall nobla och genomtänkta grundvärdering- är att man inte bör kritisera kulturskribenter. Man kunde ju i stället tycka att det vore en hedersak att ta upp den kastade handsken, men det skulle väl inverka menligt på debattens stil och värdighet. Kvalitet till varje pris, även om det ser skumt ut. Själv har jag läst boken, ”Hat och bläck” heter den, och finner att den innehåller mycket av värde, även om man inte behöver instämma i allt. Tvärtom, föresten, det höjer bokens värde att den på vissa punkter lockar till motsägelse. Vi får hoppas att Helle Kleins teaterviskning hörs. Kanske har hennes prat bredvid munnen att göra med att hon under sin journalisttid skrev på ledarsidor och inte på kultursidor. På ledarsidorna är man som bekant inte alls så fri som man är på kultursidorna. Kultursidorna går inte i ledband. Där är linjen är på en gång fast och fri. En flock av individualister.
För övrigt. Maria Schottenius, som recenserade Kristian Lundberg i DN, kände ett starkt behov av en käck redaktör som kunde förbättrat texten genom strykningar. ” I stället måste man som läsare slå sig fram bland vildvuxen snårskog av bilder och tankar tills man utmattad är ute på andra sidan”. Ja, vad skulle inte Maria Schottenius ha kunnat göra för Dostojevskij!
I förgår handlade både Politiken och Information om Sören Kirkegaard. Det är Kirkegaard-forskaren Joakim Garff som kommit ut med boken Regines gåde och den sågas vällustigt av Björn Bredal i Politiken. Det är Kirkegaards älskade Regine, som boken alltså skall handla om, men Bredal menar att Garff är förblindad av sin kärlek till Kirkegaard. Garff är egentligen inte alls intresserad av Regine utan bara för hennes roll för Kirkegaard. Det finns ingen gåta och knappast någon Regine i boken, menar Bredal. Men Information som i stället skriver om en Kirkegaard-utställning på Kungliga biblioteket i Köbenhavn, anför en dikt av Regine som berör mig starkt erotiskt.
Och er dig min arm till saa stort behag,
till tröst och roe;
Skiön havman, saa skynd dig, saa kom kun, og tag
dem begge to!
Och medan den infame läsaren funderar på om hon är för gammal eller för ung för mig (vilket beror av om man räknar den reala åldern eller åldern vid skrivtillfället), så konstaterar jag att hon verkar vara en intressant flicka i sin egen rätt.
26 april 13